Aftonbladet – 5 mars 1874, sida 3

porträtile utropade den lilla, skrämd uf tedrens häftighet, sIa:e det? Nå, så fråga då mamma sjelll Melcher öppnade efter några exendomliga tryckningar locket på medaljongen och höll för Ingas och Violas ögon sia hustrus por trätt mblad: i miviatyr på elfenben, Nö, hvad söger lilla mawsell klifinger na? Jag säger att det sndra porträttet var Svart; det varen fotograti, stammade Viola Och jag säger aw Viola är en liten blind höna, som sitter nere på golivet och får slagskoggor från lampan och Jjusen, cch derföre tycker att allting är svart. Men hvarför skall hennes misetag så uppröra dig, bästa Melcher ? frågade Iuga med klappavde hjerta. Melcher sökte att småle. Jag blef litet förargad öfver att hon npptäckte hemligheten med mi:t lås, en hem lighet, scm jeg hittills aå troget bevara sill och wed för dig. För öfrigt ler jag bara ät hennes synvilla. Mea det var inget misstag eller synvilia, bedyrade Viola med en qväfd snyftning. Pappa bar ju också mivt porträit i mecaljongen, för jag se på det. Ja, dö ser du bara en liten stygg och envis flicknnge, sväste fadren, resie nig upp frön piatot och gick fram till fönstret, för att bleka ut på gatan. Pappa töra inte visa raej det. för pappa vet att jag tslar somning, förklarade des upprörda fiicksa och tryckte sina: tärade ögon mot modrens klädning. Hysd är det Viola vågar säga, törs jag inte? återtog Meleher Winke, i det han med häftighet närmade sig gruppen af mor och dotter. Sk se då noga på ditt eget konterfej lilla envisa unge, och svara mej om det är svart som en fotografilF Viola stirrade på sitt lilla täcka porträtt, som, mbiladt af samma mästare, i medal jonget hade plets rygg mot rygg med modreng,