Aftonbladet – 28 februari 1874, sida 3

NG TP PB KAN UND USF UETTERASUE PUå Ison, med ledning af förut tillgängliga hjelp: medel, kunnat ästadkomma ett lika godt arbete. Af de olägenheter, som den ofvan nämnda ofullständigheten medför, är detisynnerhet en, som vi djupt beklaga, nämligen att författare af skolordböcker frän svenska till främmande språk ej få så mycken nytta af ordlistan, som önkkligt hade varit. Ett -Isvensk-franskt lexikon t. ex., hvilket icke !I hade att bjuda på ett större förråd af svenIska ord än denna lista, skulle snart visa sig obrukbart. Det är ju en väl känd sak, att lagarna för ords sammansättning äro olika i olika språk, och att, om två ord bilda en sammansättning i det ena spräket, det icke dermed är gifvet, att de två närmast motsvarande orden i det andra också Ibilda en sammansättning med samma betydelse. Men då man öfversätter från svenska till främmande språk, råkar man ju ofta på ovanliga ord, bäde enkla, afledda och leammansatta. Hvad främmande, med svenskan mer eller mindre fullständigt införlifvade ord angår, visar sig genast, att ordlistan är jämförelsevis mycket rikare på sådana än ordbokshäftet. Naturligtvis hafva dessa vida mindre intresse och betydelse än de, som verkligen äro svenska, men deras upptagande i ett arbete af detta slag är oundvikligt för stafningens och böjningens skull, emedan de i dessa fall måste foga sig ef. ter vårt språks lagar. Substantiven hafva dessutom ofta bytt om kön under inflyttningen. Akademien har tydligen äfven här endast velat upptaga de vanligaste orden. Hvad vi här särskildt tro oss kunna med fog armärka är, att en allt för stor ojämnhet gjort sig gällande. Man fioner sålunda: adjunkt och professor, men icke docent; general och generacska, men icke amiral; historia, men icke geografi eller statistik; kansler och sekreterare, men icke direktör; rim och vers, men icke meter och poesi, schweizeri, men icke hotell o. 8. Vv. Vi önska och hoppas, att ofullständigheten i akademiens ordlista må för vederbörande blifva ett nytt skäl, till de många som förut finnas, att med allvar och kraft verka för åstadkommande af en fullständig och vetenskaplig ordbsk öfver svenska spräket, Bland alla de mera uppodlade tungomälen finnes säkerligen intet enda, för hvars omvårdnad i lexikaliskt afseende så litet är uträttadt som för svenskan, och om för arbetena till det stora verket icke drifvas! ifrigare och på annat gätt än hittills, torde . detta — till stort men för landets andliga ut veckling — länge nog läta vänta på sig. I fröga om modersmälets ortografiska former, rättstafningen, för hvars stadgande och befästande enligt de af akademien antagna grunderna ordlistan väl i hufvudsak lig mån torde vara afsedd, har naturligtvis inga genomgripande förändringar vidtagits: det är de akademiska handlingarnas ord, naturligtvis med ätskilliga tillägg, satta i alfabetisk följd. Några små eftergifter hafva likväl gjorts i fråga om vissa enskilda ord, om hvilkas stafoing akademien förut stod alltför ensam, Så har rygte futt gifva rum för rykte; hvaremot den ty: sta kampen om rigtig och riktig m. fl. dithörande synes komma att fortgå. Der och hvar uppträder listan ganska polemiskt, t. ex, i fråga om nemligen, ehuru ofta med skäligen svag bevisning. Om pyssnämnda adverb heter det sälunda: Detta från T(yskan) lånade ord har, allt ifrän den första formen nemligha, vanligtvis skrifvits med e, hvilket ännu är lämpligt; i alla bändelser fins intet(?) skäl för skrifningen hämnligen. Hvad åter uppgifterna om ordens kön och böjning angår, är arbetet, såsom man hade rätt att vänta, synrerligen pålitligt. Uppenbara och svåra fel, annars så vanliga i ordb cker, torde man här söka förgäfves, om ej möjligen nägra enstaka sådana skulle a tillkommit geuom tryckfel. Vid de icke å ord, hvilka hafva dubbel eller oregelbunlen böjning, äfvensom vid de substantiv, som vackla emellan olika kön, finner man fta dessa förhållanden anmärkta, hvarjämte ;rdlistan, i den icke sprakligt bildade all nänhetens intresse, framträder som rådgifvare i vissa brydsamma fall. Sannolikt skall let dock härvid ofta inträffa, att den rådrågande dels icke finner hvad han söker, lels tror sig märka en viss ofördragsamhet. Så uppgifves t. ex. för subst. tid intet anat genus än femininum, ehuru det i flere andskap, särdelvs i södra Sverige och hos nånga författare, bland andra Tegi6r, an rändes såsom maskulinum. Gissel deremot äges kunna användas bäde såsom maskulium, femininum och neutrum. Plaraleo lunler, af lund, stämplas såsom obrukbar i rosa. Af rödja känner akademien ingen sanan imperfektform än röjde, ehuru den egelriktiga och enda bistoriskt berättigade ormen rödde i nyare. tid mycket ofta förecommit; röjde åter är den regelmätiga im erf. till röja. I stället för rödning får man erför också röjning. PÅ samma sätt uteemnas substantivet isländing (islänning), varemot isländare upptages, ehuru oralitån uttryckligen dömer ut kinesare, portuisare m. fl. d. Vid äfventyr att anses gå orätt led få vi ej häller säga eller skrifva uren (i st. f. vurden, vorden, af varda), karavuren, utan vulen, karlavulen. Beträffande särskildt uppgifterna om orjens böjniug, anteckna vi med tillfredsstälelse, att akademien öfvergifvit den i det örut nämnda ordbokshäftet tillämpade åsigen, att sådana uppgifter böra medd-las enast vid enkla verb och, i vissa fall, vid okla substaativ. Naturligtvis föranleder n såd:n anordning mycket bläddrande. I rdlistan får man derför uppgifter om böjing och kön ätven vid de sammansatta oren. Dock finnes redan å första sidan ett ndantag, i dest man vid afbetala hänvisa: ilt betala för att få besked om rätta böjingen. Ehura akademien genom sin ordlista egentgea endast velat åt den läsande verlden fverlemna en sammanträngd bild af modersålets grammatiska och ortografiska former, ar tillfället dock iakttagits att i afseende å ett antal enskilda ord och uttryck anydningsvis vidröra spräkrigtigbeten, der f en eller annan orsak ett missförstånd ppkommit, en missbildning för någon tid ller inom en mindre omkrets vunnit insteg. en kan med ett penndrag afhjelpas på sitt a JA AR 2 MR 4 ng, FO h fo te Ft rt je fot Je FA ES RAR rO M ov bh ts MD MM Dm RR Ny -e AR AMN FD 5 jr jr rt rd OM