Aftonbladet – 28 februari 1874, sida 3

LITTERATUR-TIDNING. Innehåll: Ordlista öfver svenska språket, utgif ven af Svenska akademien. — Tidskrift fö) hemmet. — Litteraturoch konstnotiser. Ordlista öfver Svenska Språket, utgifven a Svenska Akademien. (Stockholm 1874 P. A, Norstedt Söner.) I törordet till det häfte at Ordbok öfver Svenska Språket, som Svenska akademien är 1870 utgaf, heter det: I afvaktan på tid punkten för Ordbokens annalkande till mä. lst, har Akademien, med särskildt hänseende till allmänna undervisningens behof, gätt i författning om utarbetande af en utförlig Svensk Ordlista, angifvande ordens kön, böjving, rättskrifoiog o. dyl. Samtidigt med nämnda häfte offentliggjordes, i 45:te delen af akademiens handlingar, ett arbete med titel: Svenska Akademiens Or:bok, historiskt och kritiskt betraktad af Johan Er. Rydqvist, i hvilket samma fråga beröres och akademiens plan nägot närmare utvecklas. Akamien bar, yttrar förf., varit betänkt på utarbetande af ett slags ram till Ordboken en utförlig Ordlista; utan ordförklaring, härledning och andra lexikaliska omdömen, men med sngifvande af ordens kön, böjning och dylika formella bestämningar, i enlighet med vära dagars språkgranskninvg; en åtgärd, hvarigenom jemväl, uti ett stort helt, d af Akademien antagna grunder för rättskrifningen kunna ses i sin tillämpning; tillika med de enskilda jemkningar, dem vetenska pen äfven här har framkallat. Det är denna ordlista — ett litet prydligt häfte på 334 sidor — som för några dagar sedan utlemnades i bokhandeln, och om hvars tillvaro vi redarv uu velat underrätta våra läsare. Utan tvifvel skall Lon, såsom det första fullfärdiga profvet af Svenska akademiens verksamhet på lexikografiens område, emottagas med erkänsla och studeras med intresse. Enär hvarken tid eller utrymme nu tiillåta en utförlig granskning, mäste vi inskränka oss till ett mera flyktigt omnämnandeaf en och annan iakttagelse, som vi gjort under läsning i arbetet. Något som vid första anblicken väcker förvåning är arbetets ringa omfång. Man vill icke tro, att svenskans ordförråd, om ock orden anföras utan all egentligen lexikalisk behandling, skulle kunna rymmas i on sk liten volym. Saken för dock delvis sin förklaring i förordet, der det heter, att sammanesättningar hafva måst inskränkas till de mest förekommande. För vår del kunna vi ej rätt förstå, än mindre gilla denna begränsning, äfven om vi fästa aldrig pÄ mycket afseende vid den ofvan anförda förklaringen att ordlistan är utarbetad med särskildt hänseende till undervisningens behof. Är meningen, att de upptagna samansättningarna böra hafva företräde i skrift amför andra, som icke fått vara med, så är denna mening oriktig. Af de i vårt skrifspråk nu för tiden allra mest förekom mande orden äro en stor del sådana, att de borde, så fort som möjligt, afskedas och glömmas, och i deras ställe upptagas andra minåre ofta brukade eller i bokspråket hittills okända svenska ord. Ett språkligt reneningaoch omsättningsarbete i denna syftning har hos oss länge fortgått, och det pågår nu för tiden -ifrigare. än någonsin. Äfven för skolungdomen kunde det vara till gagn att på den svenska ordlistan finna åtminstone skdana nyupptagna ord, hvilkas ställning i skrifspråket redan är fullt tryg gad. Efter hvad vi hittills kunnat finna, är obetydligt afseende fäst vid sådana ord. Mon afser man en förnuftig spräkutveck ling, så torde det vara bättre att göra till regel upptagande af de mest användbara och behöfliga orden än de mest förekom