Aftonbladet – 28 februari 1874, sida 3

CA OT BRM VY EBIESEM 0 Hr Syntaktiska spörsmål upptagas naturligt ll vis mera sällan till besvarande. Det an f märkningsvärdaste i denna väg torde vara t)de ofta förekommande och väl behtfliga var: 8 I ningarna för sådana felaktiga uttryck som: -Ihan anförtroddes uppsigten öfver arbetet, ist. 15. uppsigten öfv:r arbetet anförtroddes honom ,I(eller åt honom); han blef uppdragen att ut ; föra saken, i st. f. det blef honom uppdraget att 0. 8. v. Och härmed sluta vi denna uppsats, med hvilken vi hufvudsakligen åsyltat att anI mäla svenska akademiens ordlista. Den mera på djupet gående granskningen lemna viåt -landra, Allenast en erinran, med anledning Jaf ett yttrande i förordet, må tilläggas, När lifrågavarande lilla arbete der säxes vara ett — visserligen ej det minst vigtiga — Jaf de förarbeten, till hvilka akademien funnit sig föranlåten att för framtiden inskränka sin verksamhet på denna fordboksarbetets) Ibana, så kunna dessa ord väl svårligen Itagas i den meningen, att bär skulle före: ligga ett vigtigt förarbete till en vetenskaplig ordbok öfver svenska språket. ehuru dels sammanhanget här, dels akademiens ut talanden i förordet till ordbokshäftet från 1870 och på andra ställen kunde synas medgifva en sådan tolkning. För vär del kunna vi icke finna, att det stora företaget genom denna ordlista kommit många fjät närmare sitt mål. Mätte hon kunna indirekt verka för den goda saken genom att göra Åstundan att erhålla ett fullgodt svensktlexikon mera allmän! M—e Tidskrift för Hemmet 16:de årgången 1:sta häftet. Bästa sättet att vederlägga den gamla inrotade fördomen, att qvinnans verksamhet i det intellektuella arbetets tjenst skulle vara af intet värde, är utan tvifvel att genom exempel bevisa motsatsen. Fakta låta sig omöjligen bortresonera och de tala ett mer öfvertygande språk än alla betraktelser. Icke ens Stuart Mills snillrika och kraftfolla befrielseskrift: The subjection of wooman har kunnat till befrämjande af en förbättrad undervisning och samhällsställning för qvinnan uträtta så mycket. som äsynen af den verksamhet, som blifvir ntöfvad af konstnärinnor sädana som t. ex Rosa Bornheur och Amalia Lindegren och författarinnor sådana som m:rs Sommerville, Fredrika Bremer, George Eliot m. fl. Sa dana qvinnor äro sitt köns kraftigaste sak förare, ty deras verk bevisa bättre ämnägra ord, att äfven qvinnan eger förmåga att omedelbart bidraga till värt slägtes intellektnella förkofran. I detta hänseende har också redaktionen af ifrågavarande tidskrift utöfvat ett icke ringa inflytaude. Hvar och en, som besin nar de mänga svårigheter, hvilka äro förknippade med utgifvandet af periodiska tidskrifter i värt glest befolkade land, och de talrika exemplen af dylika skrifters kortlifvade tillvaro, måste erkänna, att endast det faktum, att Tidskrift för Hemmet fortgätt under femton är, är ett ovederläggligt be vis för dugligheten och talangen hos dess redaktion. Dess framgängar ha aldrig varit en partisak utan härflutit från en sann och varm uppfattning samt en liflig och klar framställning af de frågor, åt hvilka den egnat sin uppmärksamhet. Det är en lika ovanlig som glädjande företeelse, att tidskriften, som nu uppnätt en för dess slägte ovanligt hög ålder, ännu icke visar några tecken till ålderdomssvaghet. Tvärtom! Vi skulle nästan vilja säga, att dess sista år varit ett bland de kraft follaste. Det är ett ingalunda föraktligt bidrag till vär litteratur, som skänkes af sådana qvinliga författarinnor som Esselde och Sorella, den ena representerande det kritiska, den andra det skapande elementet. Sorellas naiva och rörande skildringar, Gerdas hurtiga resebref och Esseldes fina iakttagelser öfver litterära och sociala förhällanden skänka läsaren stunder af verkligt nöje. Med hänseende till den egentliga qvinnofrågaun har tidskriften under sistförflutna år i tvenne vigtiga spörsmål tagit till orda, och bäda gängerna synas 0ss dess anmärkningar varit grundade och behöfliga. Den första angick några punkter i motiveringen af kommissionens betänkande rörande den qvinliga undervisningen (s. 21—24); den senare kyrkomötets antagna förändriog af formnläret för vigselakten (2. 234—236). Den öfriga pressen, sysselsatt med politiska, administrativa, merkantila m. fl. ämnen, kan ej hinna egna sä mycken uppmärksamhet åt den specialitet af tidens stora sociala fråga, som rör qvinnan. Det är derför af vigt, att en organ finnes, som noga följer behandlingen af detta ämne och fäster allmänhetens och den öfriga pressens uppmärksamhet på förslag och beslut, som antingen äro egnade att bidraga till frägans lösning eller ä andra sidan äro så beskaffade, att de såra sjelfkänslan och kränka rättsbegreppen. Då tidskriften i dessa dagar börjat fjerde lustret af sin tillvaro, helsa vi henne med nöje och önska henne ett långt och verksamt lif. Det nu utkomna 16:de årgångens första häfte innehäller: Tankar rörande ordnandet af elementarskolor för flickor, af O.; En ibland hundra, berättelse af Sorella; Ett hittills otryckt poem af Stagnelius; Bref från Wien af Gerda; Nationalsäng af Petöfi; Om de gamle nordboarnes uppfattniog af qvinnan (särdeles goda och korrekta anteckningar vid en at O. Arvesens föreläsningar); Några betraktelser öfver motionerna rörande gift qvinnas eganderätt; Qvionans verksamhet för qvinnan; Konsistorierna och vigselakten; Slöjdnyheter; Ur vår Dagbok samt Förklaring till nor liska arbetsmönster. MO a kt BR — rt ov er Ze KR VO , få ört — 0 -— Oh 3 vh — — Stagnelii episka dikt: Wiademir len store har blifvit öfversa:t på tyska af R. Wellnau. Ö!versättningen väntas snart itkomma i Leipzig. — Geschichte der Msuren in Spanien bis r Eroberung Andalusiens durch die Almoaviden (711—1110) af RB. Dozy har utkommit i Leipzig. Arbetet upptager två band. — Två nya franska arbeten torde förtjena ågon uppmärksamhet: Caraman-Chimays: Gaspard de Coligny, amiral de France d apres es comtemporains och P. Maquests: La France et V Europe pendant le siege de Paris. — Thiers. Bazaine. Gambetta.: cm HD I och Pr ss ms or