Aftonbladet – 27 februari 1874, sida 3

bror Adler fritt att sedan köpa gården a vär köpare. Vet min mor om den fara, som hota henne? sporde Inga, blek som döden oci stirrande framför sig ned på golfmattan. Nej, och hon behöfver aldrig fä veta det om ån räddar benna i tysthet. Fagerhults försäljning kan ju tydas för henne endas som en god affär, bidragande till en ännt större och bättre. Vi skulle således hjelpas åt att bedrags tenne ? spord.s Inga, i det hon fästade på Melcher en så genomträngande blick, at hans egen oroliga sökte visarne på fick uret. Att fördölja en ädelmodig uppoffring äl ett oskyldigt bedrägeri. Men tiden skyndar Inga. Det olycksdigra klockslaget nalkas. Kan jag lita p5 att du för atvt rädda mir mors förmögenhet betryggsr hennes fordrar genom första inteckningen liksom Viola: huudratusen, köpeskillingen för Fagerhuit genom andra inteckningen i dina nya bruks: egendomar ? Nej, men! Hvad i all verlden hör jag? utropade Melcher och försökte anslå en ekämtsamt ton. Min uvga sköna hustru hemmastadd i affärslifvets terminologi? Ack om du visste hvad det klädde dina rosen läppar att låta det prosaiska ordet inteck. ning halka fram så der! Kan jag lita på ditt löfte, om du ger mig ett sädant ? sporde Inga under djupt allvar. Har jag nånsin svikit mina eder eller löften till dig? Har du något att förebröä mig sem äkta msake? svarade Melcher j samma allvarliga ton och med en min, som skulls föreställa don sårade oskuldens för. trytelse, I Gads namn! Så må jag då skrifva un der, hviskade Inga med en ton så smärtsam. com om man slitit en bit ur hennes hjerta. Melcher sjösk ner på sina båda knän framför henne, omfattade hennes smär:a midja och utropade patetiskt; Min räd