Aftonbladet – 27 februari 1874, sida 3

Med lifliga bravorop helsades denne ta lare, liksom ock frih. Fock, som derefte uppträdde. TI eu i för of gick hau utställningarnes histor de den genomgripande betydelse de egai vc på folkens utveckling; det intresse som specielt denna skulle meåföra för og och för våra landsmän på andra sidan at lanten, och trodde icke att denna riksdag som beviljat anslag till en utställning, til hvilken inbjadning utgått från ett enskild sällskap för att fira P.ter den Stores fö delse, skulls vägra anslag till en utställning till hvilken inbjadning ingått fran rordawmeri kanska regeringen och som hölles för at fira Amerikas friheisoch sjelständighots förklaring, Han yrkade bifall till det k förslaget, dock med ett tillägg afeeende av blott sadana alster som egeniligen tillhörde vär indust. i och med hvilka vi kunde del taga i verlds-handeln, skulle utställas. Or det begärdes nu af statsutskottets ordfö rasade, grefve Posse. Med tvekan hads, för klarade han, utskottet fattar sitt beslut, och bufvadsakliga anledningen till detsamma var den, at: den effektiva kostnaden ej var beraknad. AA? de skäl som af de för. gä eude talarne anförts funne han sig dock no ofvertygad, och yrkade — afslag å ut-kot tets förslag samt bifall till K. M:ts prapo positioa. Med öfverraskning och bitall mottogs denna grefvs Posses öppna förkla ring, men en öfverraskning, ehuru af helt anvat slag, hade kammaren att vänta. Hr Key begärde ordet, Han tillhörde, sade ban, ej Gem som ville semickra natiovalfäfängan, och lände än detta tiil haas vare sig skar eller ära, måste han förklara att Han ej känner sig öfvertygad om att utskottets utlätande ej vore siktigt. Han förklarade högt och bestämdt, att amerikanska konsressens beslut att ställa till en verldsutställning 1876, då man hafteni Wien 1873, vore helt enkelt ett misegrepp. Ett lika stort missgrepp vore det af oss om vi nu ville ikläda oss kostnaden till okändt belorp ör att deltaga i densamma. Nej, det enklaite vore, rädde talaren, som ännu icke fått ina diplomatiska funderingar ur hufvudet. stt dit sända en ambassadör. Emwelleriid skulle talaren, förklarade han, med största wöje underkasta sig kammarens beslat, och ned nöje deltaga i detsamma, i hvad rikt ling det än mände gå. För detta sitt yttrande nödgades hr Key uppbära mycken imälek af de talare som derefte; uppträdde. Ir Adlersparre angrep hosom och talade ör bifall, Abr. Rundbäck gjorde detsamma, Ir Kolmodin beklagade att hr Key i dag rade sädan otur med sina d plomater: en kickade ban till A!exandria, och det höll vä att bli casus belli utaf, en annan skiccade han till Philadelphia, och den eköt lekor Randbäck ibjäll En mångfald andra alare — 14 stycken anmälda äterstodo innu då hr Kolmoain fick ordet — upp rädde allå talande för :if Il. Sedan frib. Fock tagit tillbaka det tillägg han föreslavit till den k. propesitionen blef denna förändrad och enhälligt af kammaren antarep.