Aftonbladet – 26 februari 1874, sida 3

Vv sBel få BIG UGUUMMPBG, AIR BAPvVS fö ej vara någon svaret skyldig för hvad man gör eller låter. nskligt vore dock om de herrar som i statsutskottet reglera svenska statens finanser! ville nämna de skäl som bestämma deras handlingar och att man icke blott och bart afspisades med sådana man ej kusde taga för goda. Bäst hade varit om hela uttåtandet blifvit till utskottet återförvisadt fer att bli omskrifvet till be griplig svenska från de mesopotamiska språk på hvilket det nu blifv:t sffattadt; säframt nägon rättelse vore möjlig, säframt msjoriteten ej är lika obevekiig som antikens öde. Hr Key vända sig mot den föreg. tal. och påpekade att K. M:t sjelf i bilagan 6apag 5 antydt den väg utskottet ansett sig böra följa. Smma sades ock af grefve Posse, som för öfrigt utvecklade de skäl utskottet an fört så att de, som han trotde, borie bli begripliga, för en hvar. I af -eende ä be. sparingarnes belopp gaf tal. några upplysningar och slutade med att yrka att de 6800 kronor som voro afsedda för tillämpningen af den nya aflöningsstaten skalle uppföras på extra stat. Sedan justiestatsministern visat det oriktiga i den uppfattningen af det antydia stället i bil. 6, pag. 5. ocmligen att regesingen skulle ba antydt att anslaget skulle eller måtte på extra stat uppföras, samt sedan ett mindre väsentligt meningsutbyte mellan hrr Kolmodin, Key, Posse samt justitiestatsministern egt ram, afgjordes frågan såsom vi i går i en del af upplagan haun medde!a, nemligen att utskottets hemställan i punkten a, med den förändriog stt orden för nämnde år skulle mot å extra stat uppföras biföl:s. Detta b-slur: fattades med 122 röster mot 54. — Utekottets hemställan i punkten b, blef äfven af kammren bifallen. I diskussionen bärom framhöjl justitiestatsministern att det visserligen vore vigiigt att ej rubba en redan uppgj rd budget, men att nödvändigheten fordrade att så nu skedde, hvarj-mts han ock sökte ådaga!ägga att den begärda tilökvivgen be tingades ej blott af rättvisa utan ock af klokhet, enär sälunda förekommes att förmågorna droge sig åt andra håll. Hrr grefve Posse och frib. Ericson försökte visa att denna fråga ej egde samband med dyrtidstillägget hvarpå justitiestatsministern svarade att när pu tjenstemännen i justitiestateexpeditionen vore i behof af löneförbättring, vore det bäst att gifva den sådan, då organisationen redan i år skulle kunna genomföras. Utskottets bemställan att riksdagen måtte afslö K. M:ts framställning om ytterligare anslag ät justitiestatsexpeditionen för 1874, men medgifva att de löner som å nämnde expeditionsstat för 1874 kunna finnas vakante, må af K. M:t för den nya organisationens på börjande kunna disponeras, bifölls — U skat: tet hade vidare hemställt att det af K. M:t äskade förslagsanslaget af 6000kr. till justiiestatsministerns ombud måtte aft riksdagen beviljas, och blef denna hemställan af kammaren utan diskussion bifallen. Man kom derefter till frögan om Högsta domstolen. K. M:t bade föreslagit att ju stitierådens löner skulle höjas med 2000 kronor eller till 10,000, hvarjemte denna förhöjning sgkulle för 1874 utgå i form af dyrtidstillägg. Utskottet bade i mom. a tillstyrkt bitall härtill, med det vil kor att den förböjdefj lönen ej må uppbär ras af justitieråd, som jemväl från ivrättning elier bolag, som af K. M:t sanktionerate, uppbär lön eller ärligt arvode. Härom uppstod nu en längre diskussion, hvilken inleddes af grefve Sparre, som visserligen) godkände löneförhöjningen, men ej det vil kor som, vid diskussionen blifvit fästadt In gen kunde nemligen föreställa sig att en embetsmans tid ej kunde eller borde vara till den grad upptagen avt han ej skulle kunna egna sig åt andra tysselsättvingar. Det vore dessutom för högsta domstolens. ledamöter af största vigt att de finge tillfälle att litet blicka in i det praktiska affärslifvet, så mycket mera som värt land sak nar en högre handelsdomstol och ett utbildadt advokatstånd. Af sin sysselsättning med affärer hade tal. sjelf skärpt sin domareblick lika mycket som af fin egentliga domareverksamhet. Kan domarens egenskap . af t. ex. att vara barvkdirektör eller dylikt inverka menligt? Tal. ansåge att det nämnda tillägget vore skadligt och att det derförel borde utgå. Hr Jöns Pehrsson förklarade sig anse att justitieraden vore tillräckligt väl aflönadel: och att det dessutom funnes tjenstemän, fullt ut lika vigtiga och betydelsefulla för staten som justitieråden, hvilka finge åtnöja sig med långt mindre lön, och var det talarens fulla öfvertygelse att t. ex. de underordnade tjenstemännen vid jernvägarne vore att bänföra till sådana med justitie ) riden i vigt och betydelse täflande tj-nstemän. Af herr Heggström, Hjelm och Jöns! Rundbäck förordades utskottets hemställan. Desse sade att domstolens ledamöter borde vara oberoende. ej blott i ekonomiskt hän seende, utan ock sö att ivga sidoinflytanden kande gör siga gällande; att justitierädens embetsutöfniog ej skulle hemtafnågon fördel deraf att de tillätes befatta sig med förl densamma främmande bestyr samt att de il allmänna opinionen borde vara höjda öfver alla misstankar att i sina domslut ledas at hänsyn till enskilda intressen. Hr Treffenberg betonade hvilken förlust det all-j männa skulle göra om det förvägrades ju stitieräden att med allmänna inrättningar eller befattningar taga någon del. Man borde icke beröfva dylika inrättningar hägnet af den erfarenhet och skicklighet, hvaröfver högsta domstolens leda: möter förfoga. Vore det emellertid så. att riksdagen skulle bifalla det af utskot: tet gjorda tillägget, så vore justitierådens värdigaste svar ait låta de 2000 rårna fara och bibehålla sina tjenster. Frih. Ericson yrkade bifall till utskottets hemställan. Han erkände den svaga motiveringen, men kunde å andra sidan ej inse att det all männa skulle lida någon förlust genom: att ett fåtal justitieråd ej finge fungera såtom ordförande i bolag m. m. — På aftonen fortsattes diskussionen, som ej under förmiddagssammanträdet hunnit afslutas, och då uppträdde åter grefve Sparre, bemötandelj flere af andra talare framställda skäl för utfrån f. m. om den, att få bl om det olämp