Aftonbladet – 26 februari 1874, sida 3

2 RV 8 0 OA ledning af yttrandet om lämpligheten a: slottsanslagens upptagande å annan hufvud titel, förmodligen hade att vånta en Kongl proposition i detta syfte. Hr Jöns Pehrsson fick härefter ordet föl att beklaga att ett fullkomligt omslag : denna fräga syntes hafva egt rum sedar förra riksdagen. Han nödgades således finns sig häri och skulle kanske icke begärs votering på det förslag han gick att fram ställa, nemligen att kammaren måtte be stämma bufvudtitelns anslag till det belopp, som föreslogs af förra riksdagens statsutskott. Ordet erhölls derpå af hr Törnfelt, som till en början förebrådde kr Jöns Pehrson för att han gjorde i första hufvudtitelnp och, efter hvad det tycktes, ville på sitt sätt ta bort den skilnad, som i detta afseende finnes mellan Sverige-Norge och Frauk: rike. Här har regenten ett bar millioner, i Frankrike har kan blott 300,000 francs, och ändä regerar han alldeles förskräckligt. Men nu ville br Törnfelt anvisa hr Jöns Pehrson en alldeles ny väg, på hvil ken han borde slå in. MHofvet ger ej upp sina inkomster och betalar ingen bevillning. Kunde ro hr Jöns Pehrsou åstadkomma detta, då hade han gjort mycket, ty folket skulle då se att de böga äfven böjde sie under skattelagarne, och nägot stdant skulle stärka tronen mera än 50,000 polissolda ter. Kunde han så ock åstadkomma att den hofvet medgifna tulifriheten — under hvilkeh folket misstänker ett slags smugg leri — borttoges, då hade han gjort än mer. Härefter förklarades diskussionen afslu tad och blef statsutskottets hemställan utan votering bifallen. Vi öfvergå nu till en framställning af diskussionea i Andra kammaren rörande andra hufvudtiteln. Statsutskottets i punkt. 1, mom. a. gjorda hemställan om afslag å den för 1874 begärda löneförhöjningen af 1500 kronor åt justitiestatsministern förekom först. Hr Dickson yrkade, att principfrågan om det allmänva dyrtidstillägget föret mätte diskuteras, men detta bestreds af grefve iosse, då purkten redan vore föredragen. Kammaren beslöt ock, att föredragningen skulle ske punktvis. I sak tillkännagaf först justitiestatsministern, att han ej ville yrka någoa ändring i punkten, blott förklara, att han ogillade motiveringen. Derefter erhölls ordet af hr A. Rundbäck; som ansåg sig först böra yttra sig om dyrtidstiliägget i allmänhet och kunde icke förstå, att man föreslagit det först för 1875. Sjelfva ordet förutsatte en nöd, som genast beböfde afbjelpas, och om utskottet erkände, att en sådan nöd funnes, borde ået hafva afbulpit den nu och icke beslutit tillägget för en tid, hvars krat man ännu ej visste. Väl vore det sannolikt, att konjunkturerna nästa år ej blefve synnerligt afvikande, men möjligt vore dock, att Jefnadsvilkoren då blefve drägligare, Men man ville ej rubba staten för 1874. Dyrtidstillägg vore dock en extraordinär åtgärd, som ej kunde ingå i den ordinarie statsregleringen. Här säsom vid missväxter borde man väl ej lemna bjelp för det år, hvarför man refererar staten, utan för det år, då behofvet närmast gör sig kärbart, och således utom staten. Tjeastemännen få sjelfva betala allting hö: gre, men deras eget arbete betalas ej högre ån för 17—18 är sedan. Utskottet ville komma ifrån saken med, att någon skädan prisstegring ej skett sedan 1873, att tillägget skulle behöfvas för i år. Sant vore väl, att.ett är ej gjorde så mycket, om lönerna 1873 varit tillräckliga. Men prisstegringen bade försiggått i 10 äår, och det sista året hade lagt rågen på bekymren. Tel. yrkade derför dyrtidstillägg bäde för 1874 och 1875; men hvad beloppen beträffade, gillade ban ej K. M:ts förslag. De lägre borde ha bögre tillägg och de högre lägret hvarför han yrkade att betänkandet mätte iterremitteras. Sedan grefve Posse frågat om hr Rundväck ville ha dyrtidstillägg i denna punkt och denne svarat nej, bifölls mom. a, äfvensom mom. b, som afstyrker enahanda löneörbättring för 1875. Härefter förekom frågar om anslaget till ustitiestatsexpeditionen. Utskottet bar ansett att den föreslagna orgavisationen af statslepartementens expedisioner otvifvelaktigt gätt i den rätta riktningen, men hade ändå ;j uppfört de härför begärda anslagen på rdinarie stat. — Ordet vid den diskussion som nu uppstod erhölls först af justitiestatsninistern Adlercreutz. Han ut:alade först ia tillfredssiälelse öfver att utskottet i infvudsak godkänt den föreslagna reorgasisationen. Dock vore tillfredsställelsen ej blandad: reorganisationen hade blifvit före lagen att gälla blott för eit år, och ätskiliga nedsätiningar hade blifvit vidtagne. Den föreslagna vägen vore dock den bästa utt förekomma den öfverhopning at göromål, om för vissa af departementscheferne egt um, och detta kunde ske blott genom antällandet af ett större antal biräden åt sbeferne Men de föreslagna nedsättningarne skulle dsck göra om intet en stor del af nbyttan utaf den påbörjade reorganisationen, medan det skulle bli svårt att fiona just sädana dugliga biträden, kavslisekreterare, om lönen saaties för lägt. Sak samma vore let med expeditionscheferna. och som det vore önskvärdt att få behålla mera framstående sädana, borde lönen ej sättas så lägt, att de frän andra häll kunde frestas att lemna sin platsa. Tal. ansåg för öfrigt motiveringen oklar, samt skulle funnit det väst om de nye tjenstemännen blifvit uppförda på ordisariestat. — Frih. Ericson bemötte en del af justitiestatsministerns batänkligheter, påpekade att kansliexpeditionens tjenstemån borde vara afsättlige, samt tramhöll faran af att under nu varande lyck iga förhällanden förbinda sig till sändigt iterkommande utgifter, hvilka under audra der kanske skulle bli svära att honorera. Yrkade bifall till utskottets hemställan, — Hr Dickson fann det högst inkonseqvent och olämpligt att vägra att på ordinaje stat uppföra en organisation från K. Maj:t, som ginge riksdagevs önekningar illmötes och blifvit af densamma gillad. Yrkade bifall till K. M:ts prop. med undanag af lönen för expaditionschefen, hvilken an ville ha bestämd till 7000 kr. — Hr Kolmodin som de-på erhöll ordet, erinrade huru refve Posse vid en föregående riks