Aftonbladet – 25 februari 1874, sida 2

Arthur Bluhm såg så länge med frågande ögon. och under tystnad på Ioga, att hon nödgades skåda upp från sitt arbete och möta hans djupa genomträngande blick. Kanhända på ett sätt, svarade Ioga. Ni har måhända sällan varit i tillfälle att omgås med en familjemoder af min anspräkslösa art, Vi stillsamma qvinnor äro visst skapade att inge och mottaga förtroende. Man säger, att den sårade krigaren hellre undfår läkemedlet af en okunnig barmhertighetssysters än af den skickligaste läka reg hand. Skaparen har visst gifvit oss qvinnor ett monopol såsom deltagandets representanter. Såsom tröstens englar! inföll Arthur Blabm entnsiastiskt. Ack, om himlen i min ungdom skickat i min väg en varelse sädan gom ni; kanske hade mina öden då gestaltat sig helt annorlunda. Inga kände att hon rodnade för den värma, hvarmed hinduen betonade uttryc ket sådan som ni. Hon skyndade sig att svara: v Men det var ja inte om mig, utan om er sjelf ni skulle tala. Ni var student i Lund, så mycket vet jag genom min man; ja, ni var en mycket begäfvad, men myc ket orolig student. Ni relegerades såsom anförare för något tumult och kastades så ut i vida verlden. Hur var det sedan ? Jag hade en upprörande scen med min far — min mor dog i min späda barndom. Han nekade mig sin förlåtelse och sitt understöd och jagade mig bort från hus och hem. : Men var min Melchers far så våldsam, så oförsonlig, och hur kunde hans hem vara ert? frågade Inga och fästade på berättaren sina uttrycksfulla ögon. . Ja... nej... jaha... jo...Hinduen tog sig med handen öfver pannan och ögonen. medan hans läppar rörde sig lifligt men ljadlöst under kampen med hans stridiga tankar. Låt oss inte tala om min hjera löse far. Han var missledd och otåbg öfver mina många pojkstreck, Han förlät