Aftonbladet – 25 februari 1874, sida 2

ska tidningar skola understödja Ledru Rollins kandidatur. I Paris råder för närvarande stor brist bland den arbetande befolkniagen och inom medeiklassen, och tillständet är sädant, att det uppväcker allvarliga bekymmer hos regeringen. Som ett medel att återupplifva det tynande arbetslifvet har redaktören af Presse föreslagit, att Paris skulle tillställa en stor offentlig bal för Mac Mahon, hvarigenom detaljhandlarne skulle kanna komma i verksamhet, men detta förslag har stran dat mot svårigheten att icke en dylik bal i någon män erhölle en politisk karakier. Under marskalkinnan Mac Mshons presidium har nu hela den parisiska pressen beslutit att sätta i gång en subskription; detta medel blir dock sannolikt blott ett föga gag nande palliativ. Under tyska riksdagens torsdagsmöte höll socialdemokraten Hasselmanun med anledning af en förhandling om vissa förändringar i näringslagstiftningen ett blixtrande tal, hvari han under liflig oro inom församlingen talade om den makt, som socialdemokratien en gång i framtiden skall komma att få, öch den omskapning,svm förestår hela samhället. Hans slutord höllos i en temligen hotande ton, Han yttraae: Den föregående talaren (Schulze-Delitsch) har pästätt, att mycket godt kunde vinnas genom iarättande af förlikningskommissioner, som skulle föra till social harmoni. Mine herrar! detta namn låter mycket vackert, men har oändligt litet att betyda. De arbeiare, som föra den sociala kampen, le åt dessa försoningsoch mäklingsförsök. De taga saken på ett annat allvarligt sätt. I Tyskland har kampen hittills rört sig inom lagligheteus grän ser; vi hafva velat hålla en bro öppen för eder. Tyvärr har hos våra grannar redan flutit blod, först under Julidagarne 1848 och sedan under kommunens kamp, då mina partikamrater kämpade mot urduingens banditer från Versailles. Den motsats, som i Paris förde till barrikaderna, finnes äfven i Tyskland. Det är den gapande klyftan mellan arbete och sysslolöshet, ar bete och kapital, brist och njutning. Den stora mängden af folket stär under löne lagarnes jerntryck; arbetarne mottaga sin lön, men ej mera än att de med knapp nöd förma hålla lifvet uppe! Det kommer en tid, mine herrar, då det heter: för sent! Dä skola vi upplefva kampen, ty den mäste i fjerran med töckniga konturer. Den 80kamp mellan samfundsklasserna. Ea gång skola arbetarne säga: Timman är kommen, då menniskornas exploitering af menniskorna måste upphöra! Han citerade derefter en socialistisk skald: Brecht die Sklaverei der Noth! Brod ist Frelheit, Freiheit Brod! — Schulze-Delitsch svarade, att det vore löjligt att tala om slafveri, dä arbetarne kunde sända sina representanter till parlamentet och fritt uttala sina äsigter. -Det vore en allmänt gängse men farlig villfarelse att anse de mekaniske handarbetarne som de ende, hvilka kanna med rätta kallas arbetare; i detta ords sanna betydelse vore alla riksdagens medlemmar arbetare, och en hvar hade skyldighet att ställa sig en kontraktsenlig ötverenskommelse till efterrättelse. Öfverhufvud ville han anbefalla de engelska Trades-Unions som förebilder tör de tyske arbetarne. Vid riksdagens följande sammanträde, då diskussionen om näringslagen fertsattes, ta lade Lasker i ett längre föredrag om koalitionsfrihetens missbruk och beklagade i synnerhet, att hitintills sluge ledare, som icke sjelfve voro arbetare, tagit arbetarerörelsen om händer. Den nya lagstiftningef borde gå ut på att framkalla ett sädant tillstånd, att endast de, som hade en verklig organisatorisk talang och voro i besittning af framstkende duglighet, kunde I representera och leda arbetarne, icke sådana som resa omkring i landet och alltid upprepa samma ord: Allt måste tillintetgöras!. För öfrigt talade bäde Lasker och Dunker mot flere bestämmelser i den nya näringslagen, hvilken derefter hänvisades till ett utskott af 21 medlemmar. I samma rikadagsmöte uppträdde under diskussionen om den nya presslagen socialdemokraten Geib och framhöll, att pressen nu som förr var Å kapitalets privilegium. Hans tal väckte icke någon synnerlig uppmärksamhet och framkallade icke heller någon motsägelse. Af de tre socialdemokrater, som hittills yttrat sig inom riksdagen, tyckes Hasenclever vara den mest begåfvade, likasom han är den betänksammasts. Hasselsmann säges hafva ett godt föredrag, men har alltför mycket för sed att komma med reminiscen ser från Pariskommunen. Äfven Geib säges luta starkt åt den ultrademokratiska riktningen. Germania meddelar ett af samtlige öfverherdarne i Preussens katolska kyrka utfärdadt sändebref till presterskapet och de rätttrogna i deras stift. Sändebrefvet, som är dateradt i Februari 1874 och som tillkom mit med anledning af erkebiskop Ledochow skis häktande, säger, att de preussiske erkebiskoparne känna sig manade att begagna den dem ännu förunnade fribeten till att rikta några undervisande och förmanande ord till presterskapet och stiftens katolska invånare. — Statsministeriet lär nu vara sysselsatt med behandlingen af ett lagförslag, enligt hvilket prester, som ej vilja lyda statens lagar, skola kunna icke endast beröfvas sin frihet, utan äfven frånkännas sina rättigheter som preussiska underskter. EE Re Er KV FR JA SR b 1 Å LJ 1 d r t i AL komma, om den ocksä ännu blott skymtas. ciala frägan har frän äldsta tider fört tillj