Aftonbladet – 24 februari 1874, sida 2

and. I Indien, i Australien, i Kina och Amerika har jag deremot varit med om nästan allting, som inte kunnat kallas rån, stöld eller smutsigt bedrägeri, hemfallet inder lagen. Jag tog seden dit jag kom, var den djerfvaste band de djerfve, den istigaste blande listige, och jag har i flere repriser varit än rik, än ruinerad. Närjag kom tillbaka till mitt fosterland, der hedern innu skattas högre än rikedomen, beslöt jag att bli en bättre menniska på samma gäng som en rik man. Jag är på god väg till båda delarne, och jag skulle med nöje se om du gjorde mig ressällskap. Vi ha redan förvärfvat oss den bästa af alla grundfonder, förtroende, ehuruväl man rynkat litit på näsan en tid åt vårt aktieförådtag. I dag har du gjort större lucka i vär grundfond än om du tagit handpenningen ur vår gemensamma kassa. Mycket möjligt. Men, säg mig, är det inte någon skilnad på begreppen kompanjon och förmyndare? svarade Melcher med skarpa. ; Åhjo, samma skilnad som på klokhet ooh dumhet ibland, gentog Artbur lugnt. Och hvilken skulle representera klokheten af oss båda? sporde konsula med sti gande hetta. Båda tvä, förmodar jag, ty dumheten är ju ofta blott detsamma som gjeltklokheten. Och härmed slut på ordkriget. Hvar tar du medel till andra inbetalningen, etthundratjugutusen? Jag förmddar att du gifvit fyrahundraäåttio ? Minus ättio, ja. Briljant affär i sanning! Men ju lägre pris, dess högre skrik! Nä, hur tänker da ställa med andra intetalningen? 1 Sk som klokheter. bjuder, det vill säga, göra den till min heit och hället enskilda affär. Jag har ju redan gratulerat dig till den. Kanske vill du, mot skälig ersättning, som artig kompanjon på bolagets vägnar bli min förlagsman? sporde Melcher, på ca gång ironiskt och pösande.