Aftonbladet – 23 februari 1874, sida 2

med de skäl, hvarpå Tysland stödjer sig för att behandla oss på fetta sätt? Jag vill med er tillåtelse i få ord påminna om dessa skäl. I ären grenar af den tycka stammen, I ären våra bröder! så talar man till oss. Är det blott ett bittert skämt, eller talen I verkligea allvar, när I fram: ställen ett sådant påstående? Hvad os3s angår, kunna vi icke erkänna ett dylikt slägtskapsband. Vi hysa visserligen ingen betänklighet mot att upprätthälla grundsatsen ! om broderskapet mollanu folken, ja, vi ha: kanske mer än det höfdes förut visat oss. vänliga mot Tyskland; men nu då man föröfvat denna väldshandling, som lösryckt osg från vårt sanna fädernesland, kunna vi icke betrakta er som bröder. Man säger vidare, att Tyskland, då det annekterade 088, begagnade krigets rätt; vi äro öfvervunna och vi borde finna det i sin ordning att segerherren föreskrifver oss lagar. Sådan var helt säkert krigets rätt i forna dagar; men denna rätt kan icke bestå i värt tidehvarf, inför den nuvarande civilisationen. För det tredje säger man, att Tyskland be höfver vårt land för att trygga sina gränser met ett angrepp frän Frankrike. Var det dock af denna orsak nödvändigt att sönderstycka Frankrike? Kauade man icke realiserat denna afsigt genom att tvinga den öfvervunne fienden att slopa fästnin: garna i Eisass-Lothriogen? Verkliga skälen, hvarför man ville göra oss till vasaller af tyska kejsarriket kunna vi blott och bart finna i sjelfva er triumf, som var så ovintad, att I biefven berusade af seger. Och Tyskland har kommit så längt på denna väg, att det begått det största politiska fal, som dess historia har att uppvisa. Efter dezsa oerhörda segrar kunde det genom ett högsinnadt handlingssätt icke blott ocmotständligt ha tilltvungit sig hela verlåcns beusåran, utan äfven den besegrades vilvilja, hvarför allt gäller detta om oes, jag menar Elsasg-Lothringarne. Det berodde ensamt på Tyskland att framkalla en afväpning i Europa, och det kande kanske till och med för ständigt ha gjort ett elut på krigen mellan grannfolker, som borde älska hvarandra. Härtill behöfdes blott att hvarje tanke om territorial utvidgning uppgafs och att man lemnade Frankrikes gränser orörda. Hade Tysk land gjort, hvad man med rätta kunde fordra af ett upplyst och liberalt folk, så skulle er nation ha vunnit det högsta anseende hos alla folk och nu vara erkändt som den ädlaste och mest högsinnade mation i verlden. (Starkt skratt.) Hvilka frukter hafven I skördat deraf, att 11871 hänsynslöst ringaktade alla räd att visa moderation? Alla nationer i Earopa betrakta denna nya ko loss, som ständigt griper vidare omkring sig, med misstroende och föröka sina rust vingar; Tyskland har för att trygga sit krigiska anseende, som dock icke kan bi draga till folkens sanna lycka, späut sica krafter till det yttersta och förslösat oorhörda pennirgssammor; nu vill det till på köpet yiterligare öka sin stora arme. Och hvad bringar den närmaste framtiden oss, mine herrar? I stället för den fredens ers, som I så lätt kunden ha åstadkormit 1871 hafven I — vi säga det med bäfvan och sorg — ingenting annat att vänta än nya krig, det vill säga nya ödeläggelser och nya offer; döden skall hemsöoka edra familjer. (Larm) Vi tillåta oss gifva er det rädet, att I skolen uppgifva en sådan politik, eom väl skall blifva säkert förderf för oss, mea som också skall bringa olyckor öfver eder i framtiden. I ären nn starka och mäktiga och I kunnen derför tillfredsställa oss, utan att behöfva uppoffra det allra ringaste af ert folks ära. Lätom ossi enlighet med vårt fö slag 2jelfva få förfoga öfver vär framtid. I denna församling har det hitvills varit sed, att man, när ett ädelt hjerta höjt sin röst för de nationaliteter I hafven underkufvat, straxt tystat munnen på honom och velat brännmärka honom såsom landsförrädare. (Åh, Åb.) För den händelse-man i dag äter skulle vilja komma med sådana beskyllvingar, bedja vi er, mine herrar, att I icke viljen låta er påverkas häraf. Förrädare mot sitt fädernesland äro blott de, som i sitt olycksdigra begär efter makt trampa all rätt och rättfärdighet under fötterna, i det de dervid oundvikligen störta sitt fädernesland i förderfvet; men med detta namn kan man icke beteckna de ädle, modige män, som fördöma orättvisan hvar den än finnes och som icke frukta för att göra detta offentligen. Gör oss rättvisa, och vi skola gerna glömma allt (skratt) som vi lidit de sista tre åren, för att blott minnas det I bafven i elfte timman tillerkänt oss. Från det ögonblicket räknadt kunna och vilja vi med den sanna vänskapens och brödrakärlekens band vara förenade med er, detta band, det enda, som kan vara fast och varaktigt, emedan det leder sitt ursprung från en innerlig aktning. Raess, biskop af Strasbourg, som stått vid sidan af talarstolen under det Teutsch talade, besteg den derafter sjelt och afgaf på tyska fölande förklaring: För att förebygga en oriktig tolkning, som kunde be röra oss, mig och miza trosförvandter, kän ner jag mig af mitt samvete uppfordrad att afgitva följande öppna förklaring: De till min trosbekännelse hörande invånare i Elsass-Lothringen ha på intet sätt för efsigt att sätta i fröga den i Frankfort mellan tvenne stormakter afslutna traktaten. (Bifall.) Detta har j:g på förhand velat iörklara. (Lifligt bifall). SONET AND De DR RET ER Viola gå till sängs, för att vara lydig mot sin pappa.