Aftonbladet – 23 februari 1874, sida 2

nillion af sina barn lösryckas frön det. Vi ha kommit för att i Elsazs-Lothringarnes jamn, som vid fredsluiet med Frankrike skfvos till pris, protestera mot det missbruk pf makten, som blifvit föröfvadt mot vårt and Dethar i forna dagar stundom händt, att eröfringen af ett land har medfört dess underkufvande, och man skulle till och med i vårt land kunna ursäkta ett sådant beteende, om det vore fröga om okunniga och civiliserade folkslag, men på Elsasz-Lothrin gen kan ett sådant beteende omöjligt finna tillämpaing. I slutet af ett århundrade, som med rätta kan betraktas som en upplysningens och framåtskridandets tid, vill Tyskland eröfra oss och tvinga oss till slafveri (skratt); ty är det icke ett moraliskt slafveri, när ett folk mot sin vilja öfverlemnas till ett annat land? Och dock står värt land icke tillbaka för något annat i bildning och moralitst, ja den kränkta rättsoch hederskänslan har måhända icke hos något annat folk sö starkt trädt i dagen (Ah!) — jag tackar or, mine herrar (Rop från högern: Iogen orsak!,) Skulle man ha i sinnet att gifva skäl för det nuvarande förhållandet dermed, att landet med sina invånare blifvit afträdt gezom en regelbunden traktat, så svara vi, att en sådan traktat strider bäde mot förnuftet och mot rättens grundsatser. Förnuftiga varelser kunna aldrig behandlas och afyttras på samma sätt som oförnuftiga och liflösa föremål. Och tilloch med om man skulle tillerkänna Frankrike rätt att afstå oss till Tyskland, hvilket vi emellertid aldrig gå in på, så måste en dylik traktat ensamt af den orsak vara ogiltig, att den afslöts utan den ena af koatrahenternpas fria samtycke; ty det kan icke falla någon in att vilja påstå, att det efter er seger uttömda, ännu blödande Frankrike gaf värt land till pris med fri vilja, (Skratt.) Nej, Frankrike handlade icke af fri vilja, utan under en eröfrares materiella tryck och evligt de i vårt land gällande lagar gör en våldshandling alltid ett kontrakt ogiltigt. Om I verkligen viljen gifva ElsassLothringess afträdande rättens yttre prägel, mästen I ätminstone fästa af-eende vid det afträdda folkets önskningar och käaslor. En ansedd jurist, professor Biuntsehli i Heidelberg, uttalar sig i 286:te artikeln af sitt vork om folkrätten på följande sätt. För att afträdandet of ett territorinm skall erhålla siltighet, : rat vara ganktivneradt af det afir riets invånars, som hafva pol bäruvll. Detta. erkännande f omstäcdigheter förbigås med iystaad eler underiryckas; ty befolkningarna blotta ting utan rätt och vilja, ät första och bästa p a — Teutsehb atbröt bär nppläs ningen för att infiäta följands anmärkningar: Den despotiske herrskare, för hvars vansinniga politik vi nu så sorgligt måste plikta, Napoleon III, ville aldrig anaektsra en befolkning, innan den gifvit sina önskningar tillkänna. (Skallande, länge ibbllande skratt. Löjligt! Kostligt! Bravo!) Hans folkomröstningar voro verkligen ovärdiga, men skenet räddades dock, (Ihällande, högljust skratt.) Efter denna digression fortsatto Teutsch uppläsningen: I kunnen hära! suta, mine herrar, att vär aonexion med Tyskland hvarken låter försvara sig genom moralens el ler rättvisans grundsatser, Nej, detta handlingsgätt skola vi aldrig kunna gilla, både vårt förnuft och vårt bjerta uppröras deröfver. I vårt hjertas inners:a kanna vi oss oemotståndligen dragna till värt fäder nesland, och vi skulle icke förtjena er aktving, om vi kände annorlania, (Ah!) Se dan man i två årbucdraden lefvat tillsam: man i tankar, sträfvanden och arbete, hafva banden blifvit till ded grad starka, att ert öfvertalande kanske ännu minåre än den brutala våldshandlingen äro i stånd att sönderskära dem, Vära motståndare göra sig stort omak i pressen och kanske äfven i detta hus att utsprida den bsigten, att de sista valen i Elsass Lotbringen öfver hufvud alldeles icke äro uttryck för en natio nel fransk, utan för en rent religiös och katolsk stämning. (Alldeles rätt! ropas från venstern.) Vi förneka visst icke, att de härda och tryckande åtgärder, af hvilka presterskapet i Preussen drabbats på gsenare tiden, och som väckt inverligt deltagande hos katolikerne i Elsass Lothringen, mycket bidrogo till att ett så stort antal högt aktade andlige kommo in i riksdagen, män, som utmärkte sig i lika hög grad ge: nom sin patriotism som genom sin fasta tro; men vi protestera uttryckligen mot den anförda meningen, som vill gifva det utse ende af, att valen blifvit företagna från blott och bart klerikal ståndpunkt. En så dan tolkning strider helt och hället mot sanniovgen och skulle särskildt kos erhvar af våra deputerade, som likasom jag hör till den liberala protestantismen och detre: publikanska partiet, blott framkalla en ringaktande höjning af axlarne, om man icke deruti säg ett af deilifundiga konstgrepp, som äro egendomliga för några af edra politiker, och icke kunna förbigås med tystnad. Alla vi, som befinna oss här, ha framför allt blifvit sända till denna församling för att läta er veta, att vi äro orabbligt fästa vid värt fädernesland och äro bär i denna krets för att häfda vår rätt, för att sjelt afgöra värt öda utan främmande inblandning. Hura kunnen I nu försvara ert beteende mot o3s inför den civiliserade verlden, ett beteende som mäsgte framkalla de pinsammaste känslor i halfannan million menniskvhjertan? Huru förhäller det sig BOET LTDGNF LIG TITANS FMTS TER KTRS R