Aftonbladet – 23 februari 1874, sida 2

STOCKHOLM den 23 Februari. !! ; I tyska rikadagens onsdagsmöte förekom li iea med så mycken spänning motsedda de-: batten om Teutechs och hans fjorton elsass-. thricg.ka kollegers förslag om allmän folksröstsing i E!sass-Lothringen. Åhörareplatserna voro sä öfverfyllda, att man aldrig sett något motstycke dertill; vid ministerbordet sågos bland andra rikskanslern Bismarck. Diskussionen -började med uppläsvingen af förslagets ordalydelse: Församlingen besluter, att befolkningen i ElsassLothringen, som utan sitt eget samtycke vid fredsslutet i Frankrike blifvit inkorporeradt i tyska riket, skall uppmanas att särskildt yttra sig om denna inkorporering. Enligt de tyska tidningarna utspann sig följande debatt om detta förslag: Innan presidenten Forckenbeck gaf Teutsch ordet, meddelade han att ett nytt förslag var inkommet, enligt hvilket de elsass-lothringska deputerade, som icke kunde tillegaa sig ryska språket, skulle hafva rätt att tala franska. Diskussionen om ett dylikt förslag kunde enligt arbetsordningens 3 21 blott företagas i samma möte, under hvilket det var inlemnadt, såvida ingen medlem protesterade deremot. Dr Braun: Ja; protesterar deremot. Presidenten förklarade derpå, att i detta sammanträde kunde det blott förblifva vid arbetsordningens ? 42, som blott tillät att tyska talades i tyska riksdagen, dock med det medgifvande, att medlemmar, som icke voro språket mäktiga, kuade uppläsa föredrag, affattade på tyska. från talarestolen. Teutsch anmärkte från talarstolen, at: han inlemnat det nämnda förslaget af hänsyn till de kolleger, som hvarken kuade tala eller förstå tyska. Dessa kolleger hade trott, att man vid detta tillfälle, då Tyskland för första gången aunekterat en fransk befolkning, en icke tysktalande befolkning (väldsamt afbrot:), uzadantagsvis skulle tillåta en — afvikelse från arbetsordningen... Presidenten föll Teutsch i talet med den anmärkningen, att han icke kunde tillåta nägon diskussion at det nämnda förslaget och uppmanade honom att hälla sig till det förslag, som var satt på dagordvingen. Teutsch tog derefter till orda på följande sätt: Jag skall sälunda nu ha den äran motivera detta förslag. Enär dock tyska språket icke är mitt modersmäl... (Starkt skratt. De tyska ferenterne påstå, att Teutech telar förträff ligt tyska, men med ett fransktpa:otiskte föredrag.) I måstea vara tåliga, mice herrar, jag skall tala tyska; jag beder biott om öfvergeende med formen. Jag kan Jäsa tyska, men icke hålla ett tysk: föredrag. Jag gitver er derför en öfversättning af mitt tal. — Efter dessa anmärkningar upp laste Teutsch en förklarisg, som han dock afbröt med inflikade anmärkningar, till en del på grund af riksdagens hällning. Referatet i Berlintidningarna lyder sålanda: Invånarne i Elsass-Lothringen, som vi representera här i riksdagen — jag beder om litet tälamod, det skall icke vara länge (starkt skratt) — hafva gifvit oss ett helt och hållet specielt och särdeles vigtigt uppdrag, som vi i dag önska uppfylla. Vår uppgift består uti, att uttala vära valmäns känslor med afseende på den traktat, hvarigenom deras nationalitet efter det senaste kriget med Frankrike på ett väldsamt sätt beröf vades dem. Det ligger i Tysklands intresse att lyssna till oss och vi bedja er om till låtelse att nägra ögonblick få taga i anspråk er uppmärksamhet. Efter segern i det senaste kriget hade er nation obesiridligen rättighet att fordra ett skades:tänd, men Tyskland har öfverskridit en civiliserad nations rättighet. (Utbrott af harm. Baron Rabenau: Inga förolämpningar! Presidenten ringer.) Mine herrar, det skall icke vara länge — men Tyskland har öfverskridit en civiliserad nations rättigheter (Pre aidenten ringer åter. Starka utbrott af hbarm. Man ropar: Inga förolämpningar) — då det aftvang det öfvervunna Frankrike... Presidenten Forckenbeck: Jag tilläter mig afbryta talaren. I medvetande om att tyska nationens rätt i förhällande till den afslutna traktaten är obestridlig, och avt ty ska riket är starkt nog att häfda denna rätt, hade jag föresatt mig att låta deputeraden tala follkomligt fritt, men då han nu i det tyska parlamentets talarswol förnärmar tyska natiozen, genom att frönkänna den en civiliserad nations rätt och beteende, så är jag tvungen, att kalla honom till ordningen för detta ystrande. (Stormande bifall.) Teutsch: I mästen tilllåta mig en förklarjog Det är icke min afsigt ati säga nägot förnärmande (skratt), nej, det säger jag rent ut; jag vill blott stödja mig på mia rätt, och då jag, sksom jag nyligen sade er, icke känner tyska språget tillräckligt för att sjelf förstå alla mina uttryck, beder jag eder om nägot öfverseende; men det är icke min afsigt att säga aågot förnärmande. Jag mäste uavurligtvis stödja mig på förhällavden, som icke äro er behagliga, och som ni kaaske icke gerna höra; men jag vill icka förnärma nägon. Jag vill vili och med i mitt tal — det tillkännagifver jag genast — åberopa broderskapet mellsa folken och. jag vill icke förnäma nägon, allra minst er, (Starkt skratt.) Presidenten: Jag anhäller, att I möätten vara tysta, Vi skola afvakia, att talaren gör sina crd till sanaiog. Teutsch fortsatte deref.er uppläsningen af ralet: Tyskland har stklunda öfverskridit rättens gränser genom att aftvinga Frank rike det smärtsamma offret att se halfannan TED OTRS EN NET ETT DOROTEA EO ENN