Aftonbladet – 20 februari 1874, sida 2

kamp mot banken måtte få växa ut till det 1 ä hur det kommer till, att den beslutza myntreformen, som då vä mycket jubal och som nyligen af en fransk ) statsekonom prisats för den ofantligtstoraj! fördelen, att den är fullkomligt lämpad efter behofven och vanorna hos de bäda folk, som derom förenat sig, haft så svårt att komma i gång. Skarpa anmärkningar härom framstäldes i Första kammaren vid remissen af statsverkspropositionen. Jag motsatte mig, yttrade hr Wallenberg, den myntreform, som förlidet år blef af K. M:tl: och riksdagen besluten, så länge frågan varj: öppen för diskussion, men sedan beslutet blifvit fattadt, auser jag säsom en högst. framstående finansiel angelägenhet, att detsamma genomföres. Att döma af hvad som passerat, synes hr finansministern vara af motsatt mening, och man kunde hafva anledning förutsätta, att han ansåg beslutet såsom hufvudsak och tillämpningen af detsamma af underordnad betydelse, såsom nå gonting som i tidernas längd kan komma act inträda, men hvarmed ej hastar för när: varande. Det förefaller nog egendomligt, att i Danmark redan en betydlig del guldmynt från dervarande myntverk aflemnats till nationalbanken och derifrån utgätt i cirkulationen, men att man ej ännu känner, när den dagen kan randas, då sådant här blir möjligt. Svårigheterna i penningmarknaden sisulidne höst skule hafva varit betydligt förminskade, om vi haft tillgång på guldmynt, ty sedan en lag utkommit om införande af guld sågom värdemätare, kunde man icke gerna begära att tillgång på specier — ett mynt, hvars upphörande redan vore beslutet — skulle kunna begagnas i de större liqviderna i en mängd, som vore tillräcklig för fyllande af den inträdda bristen på rörelsemedel. Det kan väl ej heller nekas, att ärendets behandling verkligen gifver stark anledning till anmärkning. Tyvärr var det, skrifveti ödets bok, att i följd af det stora interregnum, som den norska kröniogsfärden förananledde, ej blott lotsfrågan skulle antaga sin elakartade karakter, utan ock myntreformen lida men.. För mycket begärdt 2v nes det oss ej, att ritningar till de båda nya guldmynten funnits i ordning till faetställelse på samma gång, då lagarne af den 30 Maj utfärdades, men i stället blefvo dej ej faststälda förr än i Juli, då äfven rit ningar för silfveroch bronemynt faststäldes. Lika litet påskyndades förfärdigandet af stampar för alla dessa nya mynt, hvadan först mot slutet af Oktober — enligt hvad öfverdirektörens skrifvelse till follmäktige i af den 30 i samma månad upplyser — fullt användbara stanpar till 20-krone-stycken voro, och de till 10 krone styckena förväun: tades snart blifva färdiga. Dessa omständigheter förtjena säkerligen att något uppmärksammas, äfven om man med bankoutskottet medgifver, att anledningen, hvarför det nya myntet ännu ej kunnat blifva för allmänna rörelsen tillgängligt, hufvudsakligen ligger i myntverkets begränsade förmåga att verkställa utmyntning. Detta hufvudgsakliga fel föranleder emellertid vidare den frågan, om det ej i god tid varit för vederbörande kändt, att vid härvarande myntverk två olika myntmetaller i allmänhet ej kunde på samma gäng behandlas, och att derför myntnirgen af behöfligt skiljemynt antingen måste anstå, eller ock guidmyntningen afbrytas, och om ej, derest detta var kändt, åtgärder kunnat och bort vidtagas till myntverkets kompletterande, hvarigenom nämnda svä:ighet kunnat öfvervinnas eller ätminstone inskränkas. För att sluta med samma sak, hvarmed vi började, skola vi ur banko-utskottets utlåtande ytterligare blott tillägga, att bankofullmäktige, som den 21 Augusti begärde att af sin då aflåtna reqvisition å 6 mill. krdnor, till en början — för beräknande af tiden för guldmynts-utvexlingens början och ordnande af vissa arbeten, som samtidigt borde vara afsiutade — bekomma 100,000 af hvardera valören jemte underrättelse, när samma belopp kuade påräknas blifva till riksbanken aflemnadt, icke erhöllo den be gärda upplysnisgen förr, än de genom skrifvelse till K. M:t af 30 Oktober anhållit om föreläggande för öfverdirektören att besvara deras fråga. Det är säledes påtagligt, att myntverket fortfarande roar sig med ei mer eller mindre effektiv bl. ckad af den fiendtliga makten, riksbanken.