Aftonbladet – 19 februari 1874, sida 3

prinsessa, men si privsessan tog både tiggerskan och hernes barn i famn helt rätt och slätt och torkade af deras tårar med sin egen fiva näsduk. Vid mitt illande lif, det kallar jag att likna Guds englar. Välkommen! Välkommen!s stammade Inga, i det hon gång på gång tryckte modren till sitt bröst. Välkommen, du älskade mamma! Si, det kallar jag en surpris och en present på födelsedagen! Ach, Melcber! Meleher! Är det du, som beredt mig den kära öfverraskningen! Men Melcher befriades från svårigbeten att komponera någon nödlögn, ty gubben Göran öfverflyttade nu sina Bemekningar på lilla Violas mamma. i Ära den som äras bör! Den lysande idn var min, och blir jag into nu tillika med syster Kajsa, som jsg släpat hit ihennes egna gråduskiga lockar, till belöning qvarbjuden hos herrskapet på födelsedagsmiddagen, så står byrvagnen ännu qvar der nere och för oss alla tre, ett, tu, ire, till Hötel Suede, der vi dricka din skålicbamragne, lilla Inga, men till everldelig skam för värdinnan, som kör sin egen mor och bennes bästa vänner på porten. Sesh, seså! Nu gär du på som du vore berre i huset!s förmenade Ka:sa Adler, i det bon i sin ordning mottog Ingas välkomstereknivgar. Vi ska väl inte komma som väldsgäster och snyltgäster, och jag för min del har nu fullgjort min mission — såsom det heter på cirkieradt språk — jag har fört mor Ingrid i sis dotters armar. Tjenarinna, mitt herrskap! Nu tarjeg till reträtten! Snälla moster Kajsa, för all del, det ska då hvarken jag eller min man tilllåta. Inga gaf Melcher en bönfallande blick, kom tycktes uppmana honom till uppoffringen af en inbjulning. Seså, sjäpa dig iute Kajsa! Skulle inte du min egen egenhändiga syster och Ingas rara moster, vara välkommen hos vännen Winke och hans bustru? Ser du inte att