Aftonbladet – 19 februari 1874, sida 3

Runebergsfester i Finland. De med gårdagens post ankomna finska tidningarna invuehålla baskrifningar öfver några af de fester, hvarmed Finlands folk firat sin store skalds födelsedeg den 5 den nes, och vi vilja här efter dem redogöra för högtidligketerna i Borgå, Helsingfors och Åbo. Från förstnämnde stad innehåller tidningen Vikingen följande korrespondens: Skalden, som under senaste tid skall ha känt sina kroppskrafter betydligt nedstämda och isynnerhet under ofta nämnda dag varit lidanda af matthet, kunde icke personligen emottaga de depnutationer, hvilka såvälfrån Borgå stad som från universitetets lärarekär, studentkåren och österbottniska afdelningen på förmiddagen infunno sig i hans bostad för att bembära honom uttrycken at den allmänna hyllning, som dagen var egnad att framkalla. En skymt af skaldekonnngen med det hvita, ärevördiga skägget var man dock i tillfälle att uppfatta. då han, medan Borgä brandkår under sång hembar honom sin hyllning, flyktigt visade sig i fönstret för den utanför hans bostad församlade, talrika menniskoskaran. De adresser, hvilka nnder förmiddagen framlemnades af deputationerna från uni versitetet af den studerande ungdomen, voro af följande lydelse. Jag begynner med att meddela adressenfrån universitetets profossorer, hvilken deras deputerade, hrr Z. Topelins och G. Lagus, hade i uppdrag att framföra: Till herr professoren m. m. Johan Ludvig Runeberg. Trettiosju år hafva snart förgåttsedan hr professorn lemnade sin plats som universitetslärare. för att å annan ort verka för upplysningens höga mål. Denna långa tidrymd har icke utplånat minnet af hr professorns fordna verksamhet vid landets högskola eller smärtan öfver den förlust, som universitetet lidit genom hr professorns skilsmessa derifrån ; en förlust, som yngre genera:ioper lärt att bättre uppskatta. än deras föregångare. Om detta minne kunnat förgå, skulle dock fäderneslandets och det bildade Europas enhälliga hyllning beständigt bafva upplifvat den saknad och den tillgifvenhet, hr professorn här har efterlemnat bland fordne lärare. Universitetets professorer hafva derför icke velat vara de siste att förena sin välönskan med hela landets, på den dag. när hr professorn upp nått sitt sjuttionde år. Må det tillåtas dem, att. i vetenskapens, i konstens, i den fosterländska bildningens namn, frambära till hr professorn uttrycken af deras djupaste vördnad, deras al drig slocknande erkänsla för allt hvad hr professorn i kraftens dagar verkat för Finlands ljus. ära och hopp; med den innerliga önskan, att hr professorn måtte, omhuldad af sina närmaste. äfven i ålderns och pröfningens dagar, erfara en hugnad af fäderneslandets odelade kärlek. Helsingfors den 4 Februari 1874. Deputationen från stndentkären framlemnade Åter en så lydande adress: Finlands studenter bedja genom oss att få till Eder, hr professor, framtära sin vördnad, beuniran och kärlek. Söner af det folk, hvars sjelfkänsla Edert snille höjt tilltro på framtid, hvars ira och stolthet Ni är, hafva vi sålunda velat ittala vår tacksamhet till Eder, i våra hjertan sammanvuxen med kärleken till fädrens land. Mottag på denna högtidsdag de finske studenternes helsning.Skaldens åldriga maka fick äfven samma lag på f. m. emottaga några varma verser, författade af en af Runebergs äldste vänner, prof. emeritus B. O. Lille. Den egentliga festligheten på eftermid lagen vidtog kl. 6 i gymnasiihusets stora festsal, hvilken var öfverfylld af en talrik, högtidligt stämd publik. Efter det sången dig, du höga nord!s blifvit afsjungen.