Aftonbladet – 16 februari 1874, sida 2

hult och gjorde det till ett paradis? Hvilken ville att den klumpiga naturskönheten, likt en annan kokett, skulle med smink och blomwor skrytsamt visa sig för de vägfarande? Hvilkens fina smak och älskvärda nvycker satte salig svärfars pengariomlopp och uppmuntrade den inhemska industrien. såsom det sä patriotiskt kallades? Och ännu i denna dag huru smäler du inte midt under dina banuor, då jag kommer hem med någon dyrbar, men vacker konstsak för våra salonger? — Ja, banna mig du för min fåfänga, sköna medsynderska, men låtom oss sedan också ömt förlåta hvarandra. Inga mottog stillatigande sin makes brinnande kyss. Ack, hon kände med en suck att Melcher till en del hade rätt i sina skämtsamma paralleler. Hon bade tröttnat vid de så ofta förnyade schismerna dem emellan med anledning af hennes sparsamhetsförmaningar och hon kände pu samvetets stingande tagg. Hon hade förgätit bergs mansdotterns medfödda kraft och energi och börjat försona sig med det öfverdådiga leinadssättet. Hon trodde sig utpläna spåren a? sin svaghet med en ökad välgörenhet mot de fattiga, och hennes tid delades lerför mellan sin dotters uppfostran, besök I de armas kojor och omsorgen om hennes af mannen anbefallda lysande toilett. Ack, hur gerna skulle hon icke ha velat sköta om sitt eget hushåll och vara hemmets goda venius, säsom på Fagerhult, men husets ekonomi var anförtrodd åt en rutinerad hushållerska, och det passade icke en fru sålan som den rika konsulinnan Winke att befatta sig med så simpla saker. Vet du, Ingalill, ätertog Melcher, melan han drog ned sin hustru till sin sida, der han halfläg i en liten soffa, klädd med lyrbart mörkblått siden. Vet du, att vär festmiddag i dag, utom dess förnämsta betydelse — din lyckliga nedkomst från himmelriket till stoftets verld, och Arthur Biubhms och min officiella association — har ännu en tredje sida af högtidlighet?