Aftonbladet – 16 februari 1874, sida 2

das, När jag hörde dessa diskussioner — yttrade talaren — mellan olika klasser och partier i detta land. huru de skulle delalj: detta öfverskott, kunde jag ej underlåta att tänka p, hvad som nu tilldrog sig i detta stora rike och Bom kanske borde hejda oss i våra planer till rofvets delning och vända våra tankar till ämnen af en vida väldigare karakter än våra egna jemförelsevis små intressen. Derefter öfvergick talaren till förhållandena i Irland och de nuvarande ministrarnes irländska politik. De börja-: de med stora åtgärdero, anmärkte han. De l! kommo till makten för att genomårifva stora : Atgärder för Irland, och de genomdårefvo stora åtgärder. Hvad I än må tänka om dessa stgärders beskaffenhet, kunna vi alla . komma ötverens om att de voro stora till sina dimensioner. Det uppgifna skälet för dessa åtgärder var Irlands pacifikation och : lugnande. Men om Irland nu är lugnt, så är det icke till följd af dessa åtgärder, utan till följd deraf att det styres medelst en tvångslagstiftning af den strängaste och hänsynslösaste art. Jag vill icke här inlåta mig på den frågan, hurnvida dessa tvångslagar äro riktiga och nödvändiga el-: ler icke. Men jag frågar: om de af regeringen genomförda reformerna medförtlnzn l: i Irland, hvartill behöfvas då detta tväng?. Det är omöjligt att komma ur detta dilemma. Om en person i Irland skrifver uti en tidning en artikel, som misshagar regeringen, får han en varning, och om han upprepar sin förseelse, kan hans tidning indragas. Detta kan vara fullkomligt nödvändigt och Irlands tillstånd kan fordra det; men då säger jag. att denna svårighet förorsakats genom sköflandet af den irländska kyrkan och konfiskerandet af de irländska jordegarnes rättigheter. Hvad jag anmärker och hvad jag ogillar i Irlands nuvarande tillstånd är detta: Jag finner att i söåra delen af detta land få kandidater blifvit valde, så vida de icke förbundit sig att verka för hvad jag anser för rikets styckning, I norra delen derat finner jag, att män, som länge med heder representerat gina konstituenter, uteslutits frän det uppdrag, öfver hvilket de voro så stelte, emedan de icke vilja förbinda sig att försvara sådana principer eller sådara lagförändringar i fråga om jordegendom, som faktiskt skalle sätta i fråga sjelfva grunderna för privategendom. Jag tror, att lan det blifvit förderfvadt genom regeringenz lagstitruing och politik, att en orolig och oförnuftig agitation derigenom framkallate, hvilkens följder måste blifva mest förderfliga för Irland sjelf, emedan den afskräcker från nedläggandet af kapital i nyttiga företag och hämmar allt som går ut på att förbättra landets tillstånd. Denna agitation mäste nödvändigt försvaga kraften hos hela rikets regering. Derefter öfvergick han till frågan om undervisningslagen och de yrkanden som framställts om uteslutandet af religionsundervisningen från skolorna. Talaren förklarade sig på det bestämdaste emot hvarje eftergift för dessa yrkanden. Vi ha hört sägas, sade han, att flere ministrar icke misströsta om att kunna göra sådana anbud ät anhängarne af konfessionslös skolundervisning, som skola häfva alla invändningarna mot hvad som kallas 25 artikeln af andervisningslagen. Jag är alltid redo att, om någen förnuftig anmärkning göres mot hvilken som helst bestående lag, ärligt taga den i öfvervägande; men I kunnen lita på att rörande denza sak ingen kompromiss skall erbjudas. Om I uppgifven den position, som I hafven intagit, och som rege ringen alltid försvarat, måsten I godkänna anspråken hos det parti, som vill hafva konfessionslös undervisning. Der 25 artikeln kan kallas frågans symbol. De som äro för den 25 artikeln, äro för religionsundervisping i skolorna. De, som äro emot densamma, äro för konfessionslös undervisning. Här finas ingen medelväg, och derför råder jag alla dem. som deltaga i parlamentsval — ty ännu återstå några att välja — att icke lyesna till det tanklösa talet om att svårigheterna kunna undanrödjag och en kompromiss bringas till stånd. Ingen kompromiss kan bringas till ständ. Den enda fråga, som landet här har att afgöra är den, huruvida landets uppfostran skall hvila på en religiös grundval eller vara blott en verlåslig uppfostran. Daily News kriticerar skarpt åtskilliga yttranden i Disraelis tal, i synnerbet det ställe, der han yttrar attvalens utgång ådagalagt att den stora massan af ergelska folket är hängifven landets intressen, Menar hr Disraeli frågar tidningen, att det parti, som nu blifvit besegradt vid valen nägongäng påstätt, att den stora massan af engelska folket var någonting anvat än hängifven sitt lends intressen? Vidare klandrag den öfverdrift, till hvilken Disraeli gör sig skyldig, då han framställer situationen i en sådan dager, som om landet icke blott vore missnöjdt med vissa fel och misstag hos den nuvarande liberala regeringan, utan blifvit helt och hället och för alltid konservativt i den mening som en konservativ politiker tager detta uttryck. Härati ligger, forttar Daily News, såsom vi föreställa oss det väsentliga misstaget i mr Disraelis senaste tal till sina valmän. Engelsmännen ha alltid varit, så att säga, historiskt konservative. De ha, utan afseende på partistrider och olikhet i individnella meningar, sökt bevara och upp rätthölla dessa institutioner, hvilka de anse sig hafva att tacka för sin makt såsom nation och sin personliga frihet; men de ha i nyare tider sällan beherrskats af den po tiaka banearvatiamanas anda af hanktrat