Aftonbladet – 16 februari 1874, sida 2

skarp blick till öfver sexhundr2;skulle då inte en studerad och intelligent köpman kunna eg penningar med ännu större skickliget? Min far lefde enkelt och arbetade som en myra; lyckan gynnade honom, hans from: bet och välgörenhet behagade säkert den Allgode, som välsignade alla hans företag. Men ack, huru lefva vi? I lyx och öfverdäd hvarenda dag. Dina fester upptaga lika mycket din tid som dina affärer, och det är inte möjligt, min älskade vän, att vi ej lefva långt öfver våra stora tillgängar. Lilla tjusande moralkakinna! replikerade Melcher med sitt mest inställsamma smäleende, i det han kysste sin hustru på pannan. Och ett sådant öfverdåd i dina presenter, beständigt! I dag på min födelsedag ett helt juvelgarnityr frän Paris. Ack, jag har ju redan förut så många dyrbara smycken, att jag skäms att någonsin bära dem. En köpmansfru verkar i sitt kall och i mannens intresse, om hon bär på sig skylten af hans rikedom. Dessutom, om man vill bli rik, måste man lefva så som om man egde mångdubbelt mera än sin förmögenhet. Förtroendet ger anseende och anseendet myntar guld hvarenda stund. Man tror min halfbror vara en indisk nabob, ehuru han på det hela för egen räkning lefver som en gnidare och lemnar åt mig ensam att re presentera. Men han är klokare än jag, och hans sparsamhet inger måhända lika mycken tillit till vår firma som mitt slöseri. — Emellertid strömmar folket till oss, hela verlden vill förtjena pengar på lätt sätt, och vära programmer, författade af Arthur, äro ett mönster af köpmansdi plomati. Han har ärft min och sin fars briljanta affärshufvud, då jag deremot kanske har fätt litet för mycket af mammas finess och — fäfänga. Och du rodnar inte för din svaghet? Jag delar den med dig, min tjusande gemål. Hvem var det som förskönade Fager