Aftonbladet – 14 februari 1874, sida 2

bko å riksstatens anslag samt till 2,185 rdr 16 sk, i det från manufakturdiskontfonden utgående arvodesbelopp. Att en sådan be sparing, dessutom motvägd genom öfverflyttning på indragningsstat af lönerna för dem af styrelsepersonalen, som icke komme att i den nya öfverstyrelsen bibehållas, äfvensom för vissa andra vid kollegiet an-, ställde tjenstemän, ej innebar någon absolut öfverväldigande frestelse för riksdagen, lär ej kunna väcka någon högre grad af förundran. Riksdagen lemnade ej det begärda bemyndigandet, och tillät sig äfven att antyda, att en sådan förändring af dessa embetsverks (kommersoch bergskollegiernas) organisation, hvarigenom å ena! sidan bereddes en önekvärd förenkling och; skyndsamhet i ärendenas behandling, utan äsidosättande af deras noggranna och fullständiga pröfning, samt å andra sidan de; vid verken anställde embetsoch tjenstemän blefve försedda med en efter tjensternas vigt, trägenhet och ansvarsfullhet lämpad samt för nödtorftig bergning tillräcklig aflöning, skulle kunna tillvägabringas jemväl med nåI gon nedsättning i belovpet af de föreslagna aflöningsstaterna. Riksdagen hindrade säledes en tillämnad reform; dock tro vi, i betraktande af omständigheterna, att denna motsträfvighet just icke förtjenar nägon fetstils-rubrik i representationens syndaregister. Statsutskottet hade till en början tillstyrkt K. M:ts proposition, men sedermera, på grund af återremiss från samtliga stän den, afgifvit det afstyrkande utlåtande, som lades till grund för ständernas nyss omförmälda, nekande svar. Bland äterremissanmärkningarna förekom den af flere röster i bondeståndet uttalade mening, att bergskollegium, såsom Jinderligt för bergshand teringens utveckling och icke ens i vetenskapligt hänseende behöfligt, måtte helt och hållet indragas. Bondeståndet beslöt ock sedermera en anhållan hos K. M:t, att bergskollegium måtte indragas cller ock med kommerskollegium till ett verk under gemensam chef, men fördeladt i två afdelnin gar, förenas — ett beslut, hvari dock efter skedd inbjudning endast ridderskapet och adeln deltog. Näst följande eller 1851 ärs riksdag nedsatte anslaget till bergskolle gium och anhöll hos K. M:t om minskning af personalen, hvarefter K. M:t 1853 fann sig kunna indraga icke mindre än 7 tjenster. Som vid denna reglering den kollegiala formen bibehölls, föranleddes 1853 års riksdag att uttala sina betänkligheter i afseende ä ändamälsenligheten af den nya organisationen. Slutligen föreslog K. M:t 1856 ärs riksdag, att bergskollegium skulle indragas och dess göromäl till kommerskollegium öfverflyttas, hvilket af riksdagen bifölls, hvarpå K. M:t 1857 förorinade, att bergskoliegium med samma är skulle upp: höra och dess åligganden från och med det öljande öfvertagas af kommerskollegium, hvars personal derför ökades med 1 kommerseråd, 1 sekreterare, 1 aktuarie och registrator, 1 kanslist, 1 vaktmästare, oberäknade extra biträden. Sist nämnda riksdag anhöll hos K. M:t om förordnande af en komit för afgifvande af förslag om en sådan styrelseverkens ombildning, att dels närmare samband mellan dem och statsdepartementen, dels äfven största möjliga enkelhet i ärendenas behandling ästadkommes. Den i följd häraf förordnade komitas utlåtande, som afgats 1859, upptog i fråga om kommerskollegium de i K. M:ts ofvan omtalade proposition till 1847 ärs riksdag angifna grunder och föreslog kollegiets ombildning till en Styrelse för handel, bergverk och slöjder med ungefär så stor fast personal, som kollegium för närvarande har. Hvad komiterade i denna del, liksom i flere andra ämnen, föreslogo, var blott skenbara reformer. Bland reser: vationerna förekommer emellertid ett yttrande om kommerskoliegium af numera framlidne kammarrättsrädet Kinmanson, hvilket ej bör med tystnad förbigås. Reservanten anmärker, att det forna bergskollegium föga mer än till namnet införlitvats med kommerskollegium; efter den förenkling, bergsförfattningarna undergått, vore en kollegial behandling af ärendena ej nödig; man borde derför förvandla kollegiets bergsatdelning till en byrå (bergskontor). Vidare borde — säsom numera alls icke tidsenliga — de bäda med kollegiet förenade diskontinrättningarna, manufakturdiskonten och ulldiskonten, derifrån skiljas. Återstode således kollegiets afdelning för kommers-ärenden, hvilket lämpligast kunde förvandlas till en byrå (kommers-kontor) under civildepartementet. Frän detta samma är, 1859, ha vi ytterligare ett faktum att anteckna, som kan tjena till slutpunkt i historikens andra skede. Vi afse ett förslag, som väl ej ledde till omedelbar påföljd, men som antydde den väg, hvarpå man pu sedan nägra är iramgått, i det att man efterband plockat ifrån kommersekollegium det ena göromålet etter det andra, under förhopping att sälunda omsider äfven målen skola taga slut, eller åtminstone deras ofantliga tillväxt ej längre skall kunna åberopas säsom hinder mot verkets indragning. I borgarståndet vid 1859—1860 ärens riksdag väcktes nemligen af hr A.O. Wallenberg motioner om säväl manafakturdiskontens som ulidiskontens indragning. Vid nästföregående riksdag hade man tagit ett. helt litet steg i samma riktning genom beslutet att under hvart och ett af åren 1858—1860 nedsätta mannufakturdiskontens kreditiv i riksbanken med 150000 rår eller från 2,700,000 till 2,250,000 rår. Resultatet af de engelska parlamentsvalen är nu i det närmaste kändt. 604 val (at 659) äro till sin utgång bekanta. Af