Aftonbladet – 10 februari 1874, sida 3

Till hr redaktören af Aftonbladet Den osparda möda, hvarmed ni alltid bs gagoat hvarje tillfälle att äfven i merkantilt och industrielt hinseende föra lande framåt, gör att vi väga hoppas, det ni ge nom eder aktade tidning skall räcka en kraf tig hand åt en industri, ännu ej mer än ett 101al är gammal, men som genom kongl förordningen af den 19 Juli 1872 är på god väg att tillintetgöras: Vi mena skarpsillfisket vid vestkusten. Då man vet till burn väsentlig del Norges kustbefolkning är hänvisad tul fiskerihandteringen, och då man känner hvilken mark nad norska anjsovisen lyckats tillvinna sig, trodde man äfven, att den svenska fabrika tionen borde omhuldas sksom varande en för bäde den bohuslänska befolkningen och lan det ej ovigtig förvärfskälla. Efter nägot mer än 10 års ansträngningar har det verkligen lyckats att äfven bereda den svenska anjovisen en fast mark nad. Efterfrågan af denna vara har på senare åren så betydligt ökats, att man hade goda förhoppningar antaga, det den om få är skulle täfla med Norges och t.o. m. växa till samma betydenhet som sardinfångsten utmed Frankrikes kuster. Evligt K. M:t: förordning af den 19 Juli 1872 skulle sillfisket blifva inskränkt till tiden från den 1 Okt. till den 1 Mars. Den som har minsta kännedom om sillfisket vid kusten, vet huru man för detta fiske är beroende af väderleken. Det händer pemligen att sillen i Augusti och September mäna: der gär till, och att gynnsamt väder då yppar sig, under det ej sällan iaträffar att väderleken under tiden I Oktober—1 Mars är sådan, att sillen alldeles ej slår till åtminstone ide mindre fjärdarne, hvadan någon nämnvärd fångst ej kan göras. Fiskrarne mäste derföre passa på, när sillstimmen komma under land, och af det ofvan anförda inses lätt, att de, hänvisade till en viss tid, lätt kunna gå miste om all skarpsilliångst under året. Utom denna inskränkning i tiden lägger ock nämnda förorduing ext ytterligare hinder i vägen för denna fångst, i det den af