Aftonbladet – 10 februari 1874, sida 3

niska krafter, när stt sorgespel kommer fråga Nä ja, vi firade Runebergs födelseda; och det ej blott på Stora teatern, utan ä ven i större och mindre sällskap, dels o fentliga, dels enskilda, och detta var åtmir stone i våra ögon det vackraste, som de förflutna veckan hade att framvisa, så vid icke det var i den förflutna veckan också som S ockholms stads konsistorium enbäl ligt afstyrkte kyrkomötets fsmösa beslu om brudvigselformulärets förändring i öfven ensstämmelse med gammal-österländska bsig ter om qvinnans absoluta undergifvenhet. Den förflutaa veckan drog åter fran : Helgeandsholmsfrågan, och det kan verkl -Jgen hända att den frågan slutligen tage -lett steg framåt till sin lösning, nägot son mången hittills icke velat tro. Nu hafv vi fått en komit i ämnet, och ehuru de visserligen blifvit en här temligen utbred föreställning, att komiter egentligen ick äro till för annat än att göra en fråga som fordrar skyndsam behandling, så lång dragen som möjligt eller kanska till oct med att småningom pina lifvet ur henne för att sedan kunna få fira ett stätlig Ieraföl och hålla vackra tal på hennes döds I mull, så ser det dock nu verkligen ut, som man hade fått en komir af helt annan be skaffenhet, en gom önskar att göra något : sak. Men huru skall det slut!igen komma at se ut på den gamla Helgeandsholment Derom kunna vi ännu iagenting meddela. ty förslagen äro mångahanda. Man sam talar derom äfven i enskilda sällskap, ty det är en fråga, som länge legat stocihol. marne om hjertat och äfven gjort intryck på deras synoch luktverktyg. Hvar gång man går öfver Norrbro, såras våra ögon af den gement fula bazarbyggnaden, något af det osmakligaste, som finnes i vårt lan: och i vär hufvudstad, bvilket sannerligen icke vill säga så litet. Och hvilka duvster sprida sig icke från de bakom bazaren upp lagda komposthögarne! Kangliga stallbyggnaden är i och för sig en vacker byggnad, men de nämnda högarne äro ej så vackra. och derför gläder hvarje hufvudstadsbo sig Et att ändtligen blifva af med stallet på den platsen. Sä långt tror man sig kunna gå i sin tilifredsställelse, men hvad vidare följer känuaer man icke, Skall svenska folkets hus verkligen byggas på Helgeandsholmen för att ställas så nära som möjligt konupgaborgen? Skall riksbanken äfven fö sin bostad der? Eller skall man planera och plantera platsen, göra en liten, väl behöflig stadspark och förvandla Norrbro till den skönaste plats i Europa? Mina herrar och damer, yttrade en sa longstalare för ett par veckor sedan, hvau man än må göra på Helgeandsholmen, sh tycker jag att man fördertvar platsen. sh vidt man ej der uppför det stora centralschweizeriet, hvilket Sveriges hufvudsiad väl snart bör skaffa sig. Central-sehweizeriet? Sällskapet såg förvänadt ut i början, men tycktes snart fatta hvarom fröga var och afhörde med största deltagande talarsn, då han fortfor: Det torde icke kunna väcka motsägelse, att vi här i Stockholm framför mycket anpat behöfva ett central-schweizeri eller cen tralkaf, i fall den benämningen finnes mera tiisenlig. Vi hafva redan en central-bangård som inom sitt omräde ser alla de dussintals stockholmska jernvägarne, vare sig de re dan varande eller de iframtiden kommande sammanknuina på ett den allmänna samfärdseln högst främjande sätt. Hvad vore Stockholm i våra dagar, om denna centralbangård ej funnes? Intet, mitt herrskap, rakt intet! Hvad Stockholm nu är, det veta vi alla och det är endast genom centraln Midt emot bangården hafva vi nu det stora central-tryckeriet, som skall låta inteliigensens jernvägar sammanlöpa och hvarifrån den egentliga upplysningen skall, som från central-solen, sprida sina strålar öfver hela anivervum — åtminstone i Klaratrakten. Snart få vi äfven ett central-slagteri, som ordnas af det nya slagteribolaget, ett centralbageri, som blir en följd af det nya bageribolaget, en central-vinkällare, upprättad af vinoch spirituosa bolaget ett central-hötel appbygdt af br Cadier. Men hvar hafva vi central-schweitzeriet? Ett sådant måste vi rafva och det alldeles oberoende af slagteri, pageri o. s. v. Huru skulle vi aupars kunna ned heder bevara den plats, till hvilken vi redan bunnvit i den eurcpeiska bildningen och hvartill vi förbjelpts genom de tusen als punschbuteljer vi utstälde i Wien och len banco, som nu håller på att alldeles stöpa om den franska civilisationen och göra wenne fullkomligt lika med vär egen, af råra bästa punschfabrikanter för evärdliga ider garanterade? Alltså, låt oss ej längre Iröja med uppförardet af det stora central chweizeriet, som skall ytterligare höja os: den bildade verldens ögon. Och hvilken lats är dertill mer passande än just Helgendsbolmen? Vi bilda ett bolag, ett stort entalbolag med centralbank och centralprevieobligationer, centrallotteri och ceniralme aljprägling, och det bolaget bygger ett hus, om göres lika stort som kungliga slottet. Mindre bör det väl icke vara. I detta hus nrätta vi vårt central scbweizeri, som skal! öja oss till öfversta platsen bland Earopas ch öfriga verldsdelars nationer. Kanske at: i genast kunna börja aktieteckningen ?Sällskapet tycktes ej vara obeaäget, men i drogo oss tillbaka, Till hr redaktören af Aftonbladet