Aftonbladet – 10 februari 1874, sida 3

Den förflutna veckan intygade att vi stockholmare icke äro så stora materialister, som man ofta påstått och som vi sjelfva ej sällan ansett oss böra medgiiva, ett bevis på mycken oegennytta eller kanske stor svaghet, nögot som aldrig kunde hända t. ex. en göteborgare. Midt bland aktiebolag och banker, sjutton-rättersmidåagar och det mest lifliga deltagande för dyrtidstillägget hade vi likväl tid att fira en nordisk skalds födelsedag! Det är kanske icke alla samhällen i vära dagar, som kommit att ens tänka på det skalder ännu kanna finnas. Mänga veta knapt, har man försäkrat oss, hvad en skald vill säga. Femprocents-obligationer förakta vi icke, men vi kunza också sysselsätta oss, ätminstone för en liten stuad, med poesi och poeter, och sannerligen vi förlora något åerpå. Vår kungliga teaterstyrelse är ej hellar så materialistisk, som det kanske stundom ser ut. Hon tänker ej alltid på hvad som för ögonblicket kan fylla kassan endast, utan har äfven en tanke för de högre behofvens tillfredsställande, hvarpå upptagandet af KungarBe på S.lamis väl var ett vackert be vis, för hvilket vi skola hålla henne räkning, trots av styrelsen samtidigt lade i dagen burn illa det står till med våra sce