Aftonbladet – 7 februari 1874, sida 3

ning, att just denna 1772 och sedermer: ytterligare ökade konungamakt vållade Po mera Me skrifvet, anbyfalla vi det ä sares uppmärksamhet. Det utgör en isan ning behöflig och välkommen moivigt mo den hof-historiografi, som äflats att förgylle Ce sämsta hos Gustaf III och i hans poli tik, att öfverdrifva felen och dölja förtjer eterna hos Frihetstiden och dess män, Svensk litteraturhistorik i utlandet. Det vidt spridda engelska veckoblade Athengeum brukar vid slatet af hvarje å innehålla öfversigter af de europeiska län dernas litteratur. Sådant var ock fallet för vågtå vecker sedan, och en uppsats föl Sverige förekom då, författad af docenter i Upsala H. Almkvist. Ett kort angifvan de af uppsatsens beskaffenhet har varit syn ligt i Ny Illustrerad Tidning, men vi anse 088 böra något närmare belysa aktstycket. som inför utlandet på ett ofullständigt, fel aktigt och partiskt sätt framställer 1873 års svenska litteratur. Vi göra detta egent ligen på det att denna för värt land föga smickrande vårdslöshet ej må upprepas vid Athenzams kommande årsötversigter. I allmänhet utmärker sig det i frågavarande profvet på litteraturhistorik genom ep något barnslig ton. Exempelvis börjar förf. sitt alster med att omtala, att Sveri ges politiska makt är obstydlig — hvilket ja kunde varit temligen ooödigt att nämna. äfven om omedelbart derpå följer en anty dan att det är bättre stäldt med de litterära förhållandena. Vi vilja dock icke fä sta 0ss vid sådana småsaker, utan öfvergö genast till de hufvudsakliga. Att uppsatser är ofullständig, torde hvar och en medgifva, då vi påpeka, att sådana företeelser, som prof. Keys och dr Retzius Ur vår tids torskning ej äro med en stafvelse omrämnds, mejan deremot förf. omtalar hur många religiösa uppbyggelseskrifter under tio är blifvit utsända bland svenska folket samt hur många prenumeranter Svenska Vackobladet år 1873 lyckats förskaffa sig. Bland historiker fär ej lektör Ahlqvist vara med, ehuru hans under äret utgifna afhand ling: Har Erik XIV dött af förgift? väl kunde varit snarare värd att omtalas, är ett väntadt, men ej ännu utgifvet statistiskt historiskt aroete af dr Forsell. Af forn: forskare uppräknas åtskilliga, bland hvilka vi saknat Richard Dypeck, som dock genors sin Runa äfven i år varit på ett framstäende sätt representerad i bokmarknaden. På vitterhetens område förtigas helt och hål let Nybloms estetiskastudier, E: W.Lindblads dikter, Hagberg Den provencaliska vitterhetens återuppständelse, reproduktioner af Thorilds, Dahlgrens och Börjesons samjade skrifter, m. m m. m., under det hrr Wirsn och Bäckström framhållas, den förre för sitt, ej uader fjoråret utgifna, poem om Carl X V:s död, och den senare för sitt drama Mellan bröderna sawt en i julkaleniern -Norman intagen dikt — att i samma kalender förekommer ett versifieradt alster af Joh. Jolin, nämnes ej, lika litet eomkalenderns innehåll för öfrigt. Vi torde här: med ha tillräckligt påvisat uppsatsens ofullständiga och dessutom om en viss kotterianda vitnande beskaffenhet; blött må det tilläggas att alster sådana söm Anreps Svenska slägtboken kunde kanske varit helsosamma att omnämna för en publik som har adelskalendern till en andaktsbok. Vi skola nu tala något äfven om felaktigbeterna. Den oriktiga uppgiften att man i den utgifna delen åt Nybleus Den filosofiska forskningen i Sverige skulle finna en framställniog af Boströms fiiosofi, har af hr A.genom insända upplysningar till Ny TIL Tidning sålunda förklarats, att redaktionen af det engelska bladet bar ändrat hans hand: skrift; vi böra derför icke nuppehölla oss härvid, men undra blott i förbigående om len engelska tidningsredaktionen äfven omskrifvit titeln på detta verk och låtit det samma heta History of Swedish Philosophy, bvilket icke är alldeles detsamma som Den ilosofiska forskningen i Sverige. Biand belletristiska författare ha pseudonymen Claude Gerard och fru Schwartz föttsig plats beskärd, under det andra blifvit bigångna, som lika så väl kunde gjort anspråk härpt, exempelvis H. af Trolle och Liljebjörn. Men det är icke egentligen mot ietta förhållande vi vilja opponera oss, utan not författarens korta karakteristik af Uiaude Gerard och fru Schwartz. Han kalar dem nvemligen dåliga imitationer af illa valda modeller, Wilkie Collins och Miss 3raddon, hvilket i förra fallet må ega sin etogenhet, men i det senare erinrar om den veskyllning att ba plagierat Offenbach, som ett svenskt blad för någon tid sedan framkastades mot en komposiiör, hvilken lefvat ängt före Den sköna Helenas diktare Jran att närmare ingå i det något delikata unnet, bedja vi hr A. att med ledning at . ex Waperaus bekanta handbok samt nå ;on svensk biografisk källa efterse hvem Isn äldsta är af de båda damerna, som förattarinna-icke mindre än gom -menniska. Nog af, vi anse ej nödigtattlängre uppe ålla 038 vid detta: hr Almkvists litterära ritikprof, men vi önska till slut bjertligen tt någon dylik öfversigt af svenska litte. a ohäNAnden aldrig mer må se dagens us. Hvad tror du på? af —a— Stockholm. J. G. Janssons boktryckeri, 1873. Denna lilla skrift är ett inlägg för den fria