Aftonbladet – 7 februari 1874, sida 3

Åtskilliga andra minutiösa bestämmelser såsom gäåfvorna till tjenstfolket från hus bonden, m. m., vitnade nogsamt om burn der gamle lärge umgåtts med tanken på döden. på samma gång de hänsköto till hans efter lefvandes rättkänsla att villfara önskningar hvilka ofta kommo i delo med allmänna lagen. Emellertid kunde hela det vigtiga doku: mentet, med sina många öfverkorsningar och omkrifningar endast anses såsom ett slags korcept, utan all annan betydelse för de ärfvande än den deras kärlek till den hädangångne kunde gitva detsamma. Den otröstliga mor Irgrid ville icke höra talas bvarken om gods eller guld, bon ville endast läggas i grafven jemte gin kära gubbe och skulle gerna — likt de indiska qvinnorna — låtit sig brännas lefvande vid sin berres och makes likbegängelse, så yt terlig var hennes förtviflan. Fästmannen Melcher Winke visste så listigt spela sjeliuppoffrande, att han tvärtemot den sflidnes önskningar tyckte att just kära svärmor borde ha trefjerdedelar af förmögenheten och Inga endast den åter: stående delen, Men ju mindre han fordrade, desto mer offervillig var den gifmilda svärmodren. Den stora rikedomen — icke så alldeles ovanlig ock:å för en simpel bergsman i dessa jernbrytarnes bygder, hvarest ett eller annat mindre grufvelag genom klokhet, sparsamhet och omtanke hos dess tarfliga innehafvare mängdubblat sin primitiva förmöcgenhet — var visserligen till någon del ett arf från Bevgt Eskilssons förfäcer, men hafvudsakligen hade denne sjelf genom lyckliga spekulationer och en ovanlig arbetsförmåga skapat sin ekonomiska lycka. Mor Ingrid tyckte följaktligen att det skulle vara rent af ett förräderi mot den käre hädangångne att icke följa de vinkar han gifvit om sin sista vilja, ehuru den plötsliga döden hindrat honom från att renskrifva pitt testamente, . Etter kiskilliga protester från de unga —