Aftonbladet – 7 februari 1874, sida 3

Om de medel, hofpartiet använde, för at ta sinnesstämnirgen i landsorterna mo rikets ständer, har förf märkliga ting at förtälja. Hösten 1771 rådde gpanraäålsbris cb svåra nödrop 1 B ia gen vidtog m äraf kiskillig: an! g förfoganden, lät bland annat utdela span mål och mjöl dels som gåfva, dels till ned satt pris. Men enligt Sheridan — mec hvilkens berättelse antydningar i andr: skrifter öfverensstämma — öfvertalade hof partiet några landshöfdingar att qvarhälls den undsättningsspanmäl, regeringen skic kat, sålunda förvärrande det allmänna lidandet gerom att tillställa en konstlad bun gersnöd bredvid den, gom missväxten föror sakat: ingsnting — fortfar den engelske förf,. — kunde vara mer egnadt att uppreta folket mot styrelsen, och den listiga till ställningen medförde åsyftad verkan. Vi förbigå beskrifningen om de direkta förberedelserna till statsstrecket och om dess utförande, för att något uppehälla oss vid förf:s betraktelser öfver Sveriges politiska ställning till de främmande makterna. I förbigående må dock först påpekas den granskning, förf. egnar åt Gustaf III:s be römda tal på rikssalen den 21 Augusti. Förf, visar, buru detta tal vimlar af öfverdrifter. uppenbara osanningar och de orätt visaste beskyiizningar. Emellertid har det bestått grunddragen till den sedermera gällande åsigten om frihetstiden. Ect bland lessa grunddrag var, att med fullkomiig tystnad förbigå detta tidehvarfs ljasa, men ieremot framhålla endast dess mörka sidor och att göra dessa så mörka som möjligt. Härmed — säger förf. — vunnos tvenne mål. Ju ohyggligare frihetstiden utmålale3, dess större plans föll öfver Gustafs oragd att 1772 hafva afskaffat ett sådant statsskick; och desto mer skulle ock svenka folket afskräckas från nya försök till nförandet af någon fri författning. Ett annat gronddrag i detta tal var, att biott ob rådet och ständerna skylla alla frihetstidens misstag och olyckor och att förtiga den sanningen, att konungahuset och i syn aerhet Lovisa Ulrika böra derför bära lika stort, i flere fall till och med större ansvar. Det sbtunda af Gustaf III föreatafvade upp: attnidgssättet blef det mestadels gällande icke blott under hölstein-gottorpska Husets id; utan ock sedermera dels i följd af den ovilja mot det konstitutionella samhälleskicket, som alstrades af franska revolutionen, dels i följd af den reaktion met 1809 års grundsatser, som under de närmast derefter följande åren tog fart under Carl Johans auspicier. Mot denna vrängbild af riketstiden — ännu i våra dagar förnyad och ytterligare utmälad af panegyrister, som ätsat skrifva historia — nedlägger förf. i sanningens och fosterlandets namn en kraftull protest. Gustaf III:s ord i det nyss nämnda talet, utt riket stode på brädden af sitt fall, ia återljudit i vidtsväfvande betraktelser ifver den möjligheten — hvilken man gerna ipphöjt till ett faktom — att grannarne söllo på att åt Sverige bereda samma öde, som år 1772 drabbade Polen. Hr Fryxell velyser och vederlägger dessa påståenden. srannstaterna ansågo, liksom mösspartiet, .720 års regeringåform sksom en borgen för n fredlig politik, hvaremot de fruktade, att ;n med större makt utrustad svensk konung kulle, i förbund med Frankrike, äter uppaga den forna krigspolitiken. Ryssland bearade att i sina förvecklingar med Frankikes ene bundsförvandt, Turkiet, blifva taot i sidan af Frankrikes andre bundsförrandt, Sverige; och Preussen att vid ett illmänt krigsutbrott inklämmas mellan franka och svenska härar. Dessa farhågor, något agnade genom 1765 ärs reduktionsriksdags vällning, väcktes till lit 1769 genom då anställda försök att vidga konungamakten och ocka Sverige till krig mot Ryssland, och sålunda leddes grannarne till det bekanta örbundet att gemensamt upprätthålla statsskicket. Förutsättnipgarna för deras inandning voro åoek ej hvilka förändringar om helst, utan blott så stora rubbningar 1720 års grundlag, att konungen finpe rätt att stifta lagar, pålägga skatter och örklara krig. Som man vet, gaf 1772 åra egeringsform ej konungen en sådan makt; asus foederis inträffade således ej, och mpbsot anfall mot Sverige blef ej heller i fråga satt, hur mycken uppmärksamhet statshvälfringen än väckte; särskildt .ogs den guanka lugnt af ryska kejsarircan. Någon ara frön grannmakternas eida yppade sig örst, när Gustaf sjelf, i öppen strid med ina frodliga försäkringar, hösten 1772 föreog rustningar till. ett. anfall mot Norge. Srigsrustningarna väckte zaturligtvis harm, dem rågo makterna en bekräftelse på sina nappt lugnade farhkgor.. Sålunda var det örst utmaningar från Gustafs sida ett par nånader efter statskuppen, som hotade att ramkalla den storm, hvilken man falskelien framställt såsom en tillämnad straffåtvärd mot Sverige, emedan det dristat ändia in egen inre författning. Fört. har ej i en tidens ministeriela brefvexling uppda sat spår af någon öfverenskommelse om en tot Sverige då tillämnad delning. Hvad ter vidkommer det antagandet, att ex så an plan skalle utföras framdeles, så kan ran med bevis hvarken bekräfta eller för eka, att dylika framtidsdrömmar föreseviälat ryske eller preussiske statsmän. -För ntaganden och förmodanden är utrymmet begränsadt; men vid slika. gissningar om flägsna möjligheter borde man icke ha glömt et sakförhållindet, att den konungamakt.