Aftonbladet – 7 februari 1874, sida 3

men snart afbröts hans af sinnesrörelsen dar. rande stämma af ett sakta stönande; mor finpaivret, som läkaren gifvit till stillande af plågorna, började göra sin verkan, och ban insomnade midt under försöket att ånyo välsigna de unga, för att icke mera vakna på jorden. Jag har förlorat min bästa vänl! — störade gubben Adler i sin vrå. Jag fick inte hans välsignelse till fullo ! — klagade Irga med bruten stämma och stirrande framför sig, liksom hon mäktat kasta en sierskas blick in i framtiden. I lyckans förgård. Vid undersökningen i Bengt Eskilssons gamla chiffonier päträffades slutligen ett ofullbordadt testamente, uppsatt af hans egen hand, men utan vitnen och underskrift och fördeladt i åtskilliga punkter, hvilkas enkelhet, klarhet och redighet icke förringades af de många staffelen. Den gemle tycktes, att döma af skrifbläckets olika färg och den af de olika pennorna beroende handstilen, ha sysselsatt sig med detta smitt testamente i ätskilliga tidsperioder. Man spårade en tydlig förkärlek för den enda så högt älskade dottern i försöket att tilldela henne trefjerdelar af den betydliga förmögeuheten, svm uppgick till en slutsumma af något öfver sexhandratusen riksdaler, till största delen placerade i goda obligationer. Fader Bengt tyckte att hans evka kunde ha nog med en årlig ränta af åtta eller niotusen riksdaler, då deremot hans dotter möjligen kunde få en talrik familj, för hvilken således ett större penningbelopp vore behöfligt. Sin vackra gård Fagerhult, värderad till omkring hundratusen riksdaler, bade han derför genom ett särskildt bevitnadt gåfvotref öfverlemnat uteslutande åt sin Inga, med skyldighet att på densamma alltid upp låta ett par rum för modren, då hon önskade bo der, g