Aftonbladet – 7 februari 1874, sida 3

ifliga och verkliga å dotterns sida, häftig: och förträffligt spelade å den blitvande må gens — öfverlemnade skledes den kortsynte svärmodren på sin Ingas bröllopsdag åt sit barp: med varm hand en betydande summa: aktier och obligationer, öfver hvilka bon en sam, fastän med sin make som rådgifvare skulle ega att förfoga. Men Ingrid tänkte lika-litet som de båda -vitnena, brukspatror Adler och en komminister bland grannarne. på betydelselösheten af en sådan enskild gåfva, hvars nödvändighet likväl gubber Bengt i klara ordalag antydt i sitt testa mentsprojekt — och ansåg dessutom all orc för förvaltningen såsom öfverflödig, då lyc kan skänkt hennes dotter en så visserligen ung, men stadgad oeh affärskunnig make. Bröllopet firades med pomp och ståt. och naturligtvis under närvaro af Melchers mot. å det förtjusande Fagerhult på dagen tre månader efter fader Bengts död, och på da gen en månad sedan Melcher lemnut sir plats hos huset Jeffersson, under förklarin. gen att alla bans transaktioner om den stora affären varit resultatlösa i anseende till bruksegarnes envishet, och att orsaken till hans eget afskedstagande var den plötsliga ekonomiska lycka, som vinkade honom genom det rika giftet och utsigten att kunna bli stor landtbrukare. Dock Melcher Winkes tankar hade en vide djerfvare flygt än den mellan odlarens låga tegar. Hans första snillegrepp Bom nygift var att på billigare vilkor än firman Jeffersson öfvertsga den stora jernoch stblsffären för brukspatronerna, och att sjelf, åtföljd af sir tjusarde fru, resa till London, för att på platsen uppgöra saken med det handelshus, hos hvilket han ett par är varit anställd. Huset Jeffersgon tog sig om sin långa näsa och märkte med grämelse att det festrat en orm vid sin egen barm, VIL En svärmor och en farbror. I ett litet elegant förmak, men af den kolida smak, som är egendomlig för de lop