Aftonbladet – 6 februari 1874, sida 2

ven och förföljer dig till din död,pustade den gamle. Det hade nemligen föreg8ende dagen varit en bitter kamp inom den lilla familjen. Fader Bengt hade velat efterskicka den unge bergsmanssonen för att på sin dödsbädd trolofva hopom med sina Inga. Men dottern hade med fasthet förklarat att hon aldrig skulle tillhöra någon annsn än den, som vunnit hennes bjertas tycke, När sö fader Bengt med strängaste allvar sporde om hvem den mannen kunde vara, hade Inga under strömmande tårar biktatatt hon trodde hjerte vännen heta Melcher Winke och att deras kärlek frölagts och slagit ut i blom under de mänga gemensamt tillbringade timmarne vid den älskade fadrens sjukbädd. De hade turatom med modren att vaka under nätterna, men Melcher ville alärig sofva, utan höll både sig och Inga vaken unden förtroligt joller, väfvande likt spindeln på detta sätt det farliga nät, om hvilket offret icke hade någen aning. Ack, den stackars oerfaraa flickan visste icke att ingenting gör hastigare två unga menniskor till förtroliga vänner än en stundlig sammanvare under en resa eller ett ge mensamimt ömhetsfulit vakande vid en sjuk bädd. I förra fallet gör man allt för att vara älskvärd och uppmärksam mot den trogna reskamraten, i det senare blottar man omed: vetet sitt kärleksfulla hjerta och öfver bjuder hvarandra i försakelse och medli dande med den af plögor hemsökte. Melcher Winke, som redan haft en sammankomst med bruksegarne rörande den stora jernoch stälaffären på London, hade af dessa fått i uppdrag att hos sina princi paler anhölla om ytterligare ett par veckors betänketid. Han hade vetat så väl lägga sina ord i brefvet till huset Jeffersson, att firman gillade sin agents plan att under väntetiden qvardröja i orten för att söka inverka på de särskilda individer, med hvilka effären sknlle uppgöras, och på detta sätt befrämja firmans bästa. Men huset Jeffers