Aftonbladet – 6 februari 1874, sida 2

förda meddelande om Schougska jernvägsförsla Deremot är nu afkapt. RB. Schough frarastäldtt tt förslag om jernvägs anläggande förbi Gellirara och Here af de andra stora malmfälten till rorsk hamn och framdeles äfven österat, då jernväg från den finska sidan kan kömrna att möta De lokala förhållandena lära ej lägga några synverliga hinder i vägen för en sådan anläggning s och t. o. m. passerandet af fjälltyggen skall vara särdeles lätt. Med huiu dyra kostnader en sådan anläggning . in må vara förenad. så är det dock påtagligt i stt dessa storartade malmtillgångar endast genom ; jetnvägens dragande till en ständigt öppen norsk . 4 1 ; s l J hamn med fördel kunna tillgodogöras, och när man betänker. hvilka omätliga rikedomar. som ligga uti alla dessa malmberg, Luossavara, Svapi: pavara, Kirunavaara, Kurravara, Gellivara, Ruofivara m. fl. för att ej tala om Alkevara silfver. : malm och Shkangeli kopparmalm, hvilka genom j: en sådan jernväg kunna tillgodogöras, så är det I. för fosterlandsvännen sorgligt att tänka på, att: detta med all säkerhet vinstgifvande företag san-l: nolikt köranmer att utföras af utländingar. i Så långt hr De!lvik. Den vinstgifvande jernvägsanläggningen, säger han skall med all säkerhet komma att utföras af utländingar. Ja väl, säga vi. och med detsamma och ned fullkomligt lika stor säkerhet äro alla Sveriges malmförande fjäll ofvan om polcirkeln i utländingarnes händer! Detta kunna vi slå oss i backen på. så vida våra statsmakter och öfriga myndigheter, hvilka med dessa landets vitala angelägenheter få någonting att beställa, gå tillväga på sätt, som hitintills skett. Beakta t. ex., huru staten behandlat nu varande Gellivarabolaget och huru detta hedervärda hbolag behandlat och tyckes komma att eller åtminstone vilja behandl: staten tillbaka! Beakta vidare buru bergsöfverstyrelsen nyligen förklarat sig icke finna något hinder vid att tillstyrka K. Mit att bifalla firman Loders märkvärdiga, ni oförskämda aenbållan att, ehuru rättighet dertill lagligen är förlorad, få belägga ej mindre än 211. säger tvåhundradeelfva. vimål på Gellivara med grufvearbete!! Vi tillåta oss fråga: hvad månde den innersta meningen val kunna vara med denna begäran att få tillåtelse att bryta Gellivara-jernmalm på 21 utmål just nu och i samma ögonblick, som det hedervärda bolaget (firman Loder neml) öppet gifvit tillkänna, att man nu vore betänkt på att tillverka en smula tackjern vid någon af hyctorna derappe förmedelst litet Gellivaramalm i sällskap med annan malm nerifrån mellersta landet? Taga vi i öfvervägande hr Dellviks ofvan anget förbi malmfjällen i Norrhetien ned t ska kusten, fästa vi vidare uppmärksamheten p osammanhanget mellan firman Loders begärda tillstånd att få bryta malm på 211 utmål å Gellivarafjället och tillkännagifvandet, att firman ämnade ka blåsa tackjern af köpta malmer från Mellan-Sverige tillsammans med litet Gellivaramalm, och slutligen på somma firmas begäran af fem-årigt hvilostånd för grufvearbetet på de många utmålen; så synes man sannerligen utan misstag kunna antaga, att det engelska bolaget har helt andra funderingar i sigte med sina ansökningar, än sådana, som kunna främja Norrbottens bästa medelst anläggning af ändamålsenlig och nyttig brukerörelse i landet deruppe, hvilket likväl varit och fortfarande måste vara bolagets ovilkorliga åliggande, för så vidt det må fortfarande kunna tillerkännas vidare rätt att besitta egendomar och malmtillgångar deruppe. Blitva vi — tyckes bolaget tänka — förhindrade från att ödelägga skogarna, som tillhöra Gellivaraverken, så kunna vi åtminstone söka slå klorna så djupt i ett af Sveriges rikaste och ädlaste jernmalmsfjäll — något som säkert skall lyckas oss, i fall svenska regeringen och dess bergsöfverstyrelse behaga lyssna till våra vördsamma framställningar om grufvearbetens anläggning på våra, olyckligtvis nu sönade, utmål och sedermera måhända till och med förunna oss 5 årg hvilostånd på desamma — att derefter vi nog skola i vår ordning veta attuteslutande behålla i vårt våld denna ovärderliga skatt, in till dess jarnväg från fjället ned till vesterbafvets kust kommit till stånd. Och sedan — ja. sedan skola vi visa landet, hvad vi nu försigtigtvis måste förtiga och söka blanda kort under hvarjehanda andra namn, att Englands jerntillverkare — ty dessa och andra penningmenniskor förhjelpa oss snart tillrätta med jernvägen från fjällen till vestra kusten, sedan det nu en l gång blifvit ådagalagdt, att inga synnerligt lokala svårigheter derför möta och sedan man I blifvit bekant med de ovärderliga och outtömlliga skatter af verldens ädlaste Jernmalmer man lIdå kan åtkomma — icke längre skola behöfva känna sig bet på passande maimer för den enI gelska jernförädlingen, malmer, som vi (i Eng land) så ifrigt och mångenstädes ifrån sökt efIter, för att ändtligen en gång slippa mötas på alla verldens jernmarknader af det oss förbatli ga, idkeliga ropet om svenska jeruets bättre egenskaper än det engelska. Låt ock vara, att vi härmed måhända hafva kastat för hönsen de penningar vi släppt till för att få till stånd i verige de så kallade Bergslagernas jernbana, I förmedelst hvilken vi visserligen påräknat åtkomma någon del af de svenska dugligaro jernmalmerna; ty i alla händelser hade derigenom jendast en försvinnande obetydlighet af malm för våra storartade behof kunnat erhållas till mg Iland. mot hvad som blir möjligt från Gellivaras, Ruotivaras, Svappavaras, Kirunnavaras out: I tömliga malmfjäll i Norrbotten och hvilzas malmer dessutom äro af ett ojemnförligt högre värde för oss i England, än de svenska kallbrackta mmalmerne från Grangärdet och trakterna deromring. Sålunda eller ungefär så, vi repetera det, synes man kunna antaga, act det navarande Gellivarabolaget tänker och ämnar handla; och kom mer det ifrågavarande jerovägsföretaget en gång from sounds to things, torde vårt arma land med förfäran få erfara det, om icke statsmakterna ) nu, just nu, sätta sig emot det hedervärda bo -lagets funderingar. Skulle då all tanke på sådana varit alldeles främmande för kommerskollegium, när det hade under öfverläggning ären det från regeringen rörande firman Loders be. gäran att få belägga de sönade utmålen med grufvearbeten och derefter blifva hugnad med tidsenliga hvilostånd? Eller skulle det väl vara möjligt att kollegium ännu lefver i den öfver tygelsen, att detengelska bolaget har för afsig att till norrbottniska landets förmån gripa sig an med en allvarsammare bruksrörelse deruppe:? Vi kunna omöjligen föreställa oss detta. Mer huru då förklara, att det kongl. kollegium vari i stånd att tillstyrka regeringen att lemna bifal