Aftonbladet – 6 februari 1874, sida 2

ill Toders gjorda anhållan? Skulle kollegium illäfventyrs ingenting hafva haft sig bekant om Schougska jernvägsförslaget eller månne kollerinm kan, vara af den mening, att det vore en fär af ringa betydelse, om utländingar också comme i besittning af de svenska jernmalmskatterna uppe uti Norrbotten efter vunnen komnunikation irån fjällen ned till vesterhafvet? Vi veta icke, huru kollegium resonnerat, huru let tänkt i ärendet; men det veta vi ty värr. att collegium icke funnit hinder möta för regeringen tt bifalla utländingarnes ofta nämnda märkvärliga begäran, och föreställa oss derjemte att hvarnda man i landet med någon sakkännedom om ten svenska och engelska jernhandteringen smärtsamt skall beröras af detta kommerskollegii svar )å regeringens framställning. Möjligt må vara, tt tolkningen af en eller annan uti vår grufrestadga gilvit anledning härtill; vi veta, att lenna stadga, ehuru sammanarbetad af grundligt sakkunnige män och lämplig för våra bergslager, cke destomindre nu mer är vorden ansedd i behof af ändringar och tillägg för avt skydda skånska jordegare för den alltför närgångua inmu:arerätten, som ock tilläfventyrs är opassande å lo skånska stenkolsförande slätterna. Och är det nu så att kommerskollegium på grund af nuvarande grufvestadga funnit. att för firman Loders anhållan. att få på nytt belägga med grufvearte 211 sönade inmutningar p Gellivarafjället ke något hinder borde möta, då frågas. om icke samma vår grufvestadga i än vidsträcktare mått tertvar förändringar och tillägg. om den skall kunna förvara och försvara vårt lands ovärderliga metallskatter uppe i Norrbottens lappmarker, så att dessa rikedomar ej må, kanske innati vi ana det, falla i utländingarnas bänder? Vi hålla till och med före, att härvidlag biir en lex in casu alldeles nödig, om en sådan riksolycka skall kanna förekommas, och attregeringen gjorde väl uti att. ju förr desto hellre. sammankalla en komite af sakkunniga personer för att ofördröjligen dermed gripa sig av, samt provisionelt geuast förbjuda alla inmutningar och ntmåls beviljande på de malmförande svenska fjällen i lappmarkeraa norr om polcirkeln. Må man ej föreställa sig, att våra jerumalmer inom na varande bergslager äro outtömliga. De äro redan hårdt medtagna och blifva för hvarje år dyrbrutnare i de allt djupare afvorna. Och dessa börja allareden blifva lifsfarliga till följd af ovårdsamt begagnande af dynamit istället för det forna bergkrutet, hvarigenom berget erhåller lönsprickor, och skölgångarna. i sig sjelfva lifsfarliga, bli nu i hög grad vådliga för gruffolket och grufvornas framtida bestånd. Då de nu pågående storartade jernverksanläggningarne snart komma i verksamhet, skola vi få se att jernmalmerna i mellanlandet, nuvarande bergslag, inom få år komma att tryte. och att vi eu vacker dag, förr än vi tro, komm att behöfva vända våra förhoppningar om hjelp mot svenska jernhandteringens undergång mot lapp markens präktiga, outtömliga jernmalmsfjäll. Ingen fara, då nöden kniper, att man ej skall veta på ett eller annat vis bana sig vägar upp till dessa ädla skatter af malm; nöden är en förträfflig läromästare och gynnande konjunkiurer göra un erverk. Beakta våra storartade bolagshbildningar; betrakta våra oväntadt storartade jernförädlingsanläggvingar, lyssna till jernvägspipornas hvisslande ruudtomkring våra backar och berg ilandet, och vi böra alldeles icke förtvifla om möjligheten, att komma åt ej blott Gellivara utan ock Ruotivara. Svappevara och Kurravara 0. 8. V-, det ena efter det andra. blott en mild försyn bevarar vårt land från olyckau att dessa skatter falla i utländingarnas händer! M—U. te tä USS stR RA rk