Aftonbladet – 4 februari 1874, sida 2

STOCKHOLM den 4 Februari. mnunicipalråd har förefallit ett! på som haft afslutandet af dess mö ten till följd. Eu del af dess medlemmar hade föreslagit, att 60.000 fres skulie beviljas till representationskostnader, men detta framkallade från de radikale medlemmarves sida ett förslag om utdelandet afi 10,000 free till de deporterade kommunisternas hustrur och barn, Kommunalrådets förman, Vautrin, ville uppskjuta omröstnia sen öfver detta sista förslag, men då den likafalit företogs, nedlade han sitt embete Seine-prefekten afslöt derpå municipalrådets möten. Valen till det nya underhuset pågå nu som bäst i England, Resultatet af dem kan ännu icke med säkerhet förutses. Enligt ett i natt ankommet telegram ha hittills 50 val utfallit till fördel för de liberale och 75 för de konservative. De flesta af dessa val ha emellertid icke ästadkomwit någon förändring i partiernas relativa styrka; de liberale ha endast vunnit 2 nya platser och de konservative 8. Om det liberala partiet icke blifver tillräckligt starkt representeradt i det nya huset för att den Gladstoneska miaiståren skall kunna bibehålla sig, sä beror detta emeliertid icke sö mycket derpå, att det konservativa partiets inflytande vuxit, som icke mera på en söndring bland de liberale. Ea del af de sistnämnde anser nemligen nu stunden vara inne för genomförandet a! grundsatsen om kyrkans skiljande från staten. De fordra derföre att presterskapet ieke längre skall förfoga öfver kyrkogårdarne, att den anglikanska kyrkan skall mista siaa privilegier i England likasom förut i Irland, att bäde vid universiteten och skolorna alla konfessioner skola blifva likställiga och slutligen att ingen konfessionel religionsundervisning skall ega ram i folkskolorna. Dessa grundsatser hafva visserligen sympatier äfven inom kabinettet; men Gladstone anser att man icke ännu kan tänka på dea engelska statskyrkans upphäfvanda, och i sitt tal till valmännen i Greenwich uttalade han sig för att lagen om den allmänna undervisningen af är 1870 åtminstone tills vidare skall bibehållas. Vicepresidenten för undervisningsrådet mr Forster har i ett tal till sina valmän i Bradford uttryckligen förklarat, att han hellre skulle afstä från sivt mandat än gå ina på nägon modifikation af denna lags bestämmelser. Häraf följer, att en kamp lika afgjordt inträdt mellan det gamla liberala och det nya liberala partiet som mellan de liberale och tories. Som det ungliberala partiet icke har tillräcklig styrka till att beherrska valen, men väl till att göra de gammalliberale afbräck, är detat: befara, att denna söndring kan skaffa de konservative en om ock obetydlig majoritet eller ätminstone skapa en kammars, i hvilken ingen deciderad liberal majoriter finnes. Utsigten till ett sådant resultat förskräcker icke särdeles mycket det ungliberala partiet. Kanske tror det sig med större lätthet kunna komma tillrätta med Disraelis motstånd mot de yrkade reformerna än med Gladstones uppskofsoch jemkningspolitik. Säkert är, att de ungliberale i sina valmanifester förklara, att de icke vilja köpa en ögonblicklig triumf för otrohet mot sina grundsatser. Med anledning af den nyligen i Preussen uppkomna debatten om de så kallade Lamarmoraska afslöjandena innehkller Spenersche Zeitung för den 30 förliden månad en, som det antages, inspirerad artikel, som går ut på att bryta stafven öfver den italienska pressens hållning i denna sak och som protesterar mot den uppfattningen, att general Lamarmora skulle vara en trovärdig och ärlig man. Det är blott en liten elique i Italien, som anser honom deriör — skrifves det — man vet alltför väl, att han begått oredliga handlingar och förfalskat dokument. Det italienska parlamentet och kabinettet gjorde orätt uti att tiga ibjäl denna sak, enär den står i nära samband med det goda förhållandet mellan Italien och Tyskland. Det, som Lamarmora gjort, straffas eljest af alla civiliserade nationer. Tyska regeringen skall afhälla sig frön hvarje steg, som kunde likna en tryckning på den italienska regeringen, för att den efter sitt löfte skall kunna otfärda en lag mot otilllåtna offentliggöranden. Emellertid ämnar Lamarmora vidtaga åtgärder för att bevisa, att de af honom offentliggjorda handlingarna äro autentiska och att de voro hans enskilda egendom. Af senare underrättelser från Spanien framgår, att Cartagenas intagande, som kom så lägligt för den nya regeringen och inbragte general Dominguez så mycket beröm, åstadkoms genom ett mer elter mindre uppenbart förräderi (vid Fort Atalaya) af en del af garnisonen, som vid kapituiationen till gengäld belönades med full amnesti så för officerare som manskap. Emellertid upplöstes de förutvarande bataljonerna, och manskapet fördelades på andra regementen, som skickas mot carlisterna. Men flere bland officerarne drogo ej i betänkande att i full uniform hålla möten på Madrids gator och hafva derför blifvit förda till de Baleariske öarne i en slags förvisning. Likaså tyckes man hafva sett genom fingrarne med att Numancia seglade bort med alla cheferna, ty man hade i god tid fått veta, att de beredde sig härtill ech det hade varit en lätt sak att hindra dem. Men först vid sjelfva afseglingen gjordes några svaga försök att förhindra densamma, och man