Aftonbladet – 4 februari 1874, sida 2

LI VINGLAREN.) BERÄTTELSE AR JOHAN JOLIN. CiDet unga paret skakade hvarandras hand och Melcher behöll den välkomnande flickans så länge i sin, att hon under en ny rodnad nödgades draga den tillbaka. Ah, gubevars så du skiftar färg immerfort, käca tösen min. Ja, ja, du har inte skakat hand med herrekarlar på länge nu. Be pu mor skynda på derinne och fräsa upp någon godbit åt oss, det osar rart allaredan frän köket. Ska säga herr Wi— Wi— Winke, att hvareviga själ bå pigor och drängar ä ute på släitern. . Med dessa ord förde värden sin gäst trappan uppför till öfre väningen. TIL. Gubbarne i bergsbygden. Det tycktes vara beslutadt af ödet och antecknadt i dess bok, att Melcher Winke — likt mannen i sagan — skulle föras frän den ena öfverraskniogen till den andra vid sitt besök hos denne ovanlige danneman, gom kallade sig Bengt Eskilsson; bergsman, rätt och slätt. Vär unge resande hade knappast hunnit kasta en blick på den breda och vackert målade trappan med sin rundt kring väggen krypande murgröna, förrän han infördes genom de höga dubbeldörrarne i en våning så praktfull och vackert möblerad som om den tillhört någon af Skeppsbrons magnater. Dyrbara mahognymöbler, stora trymåer, eleganta soffor och emmor, mälade och lackerade golf, med urskilning valda gra) 80 A. B. n:r 25—27.