Aftonbladet – 29 januari 1874, sida 2

det och kantonerna. Federalisterne ville dereinot icke göra förbundslagstiftningen direkt beroende af folket och bekämpade förslaget såsom stridande mot den rätta parlamentariska ordningen. I hvad ?fallsom helst yrkade de, att katttönernas rätt skulla häfdas lika väl som valmännens, och vid voteringen i nationalrådet blef detta också fsaststäldt sålunda, att 8 kantoner eller 50,000 valmän kunna begära omröstning, I ständerrådet gick man något längre och ned satte talen till 5 kantoner och 30,000 valmän. Begge råden voro deremot ense om att icke medgifva det s. k. folkinitiativet, eller att ett visst antal valmän skall kunna förena sig om att fordra, att en fråga upptages till behandlinpg af förbundsförsamlingen och till allmän folkomröstning, Likaledos förkastades ett förelag om att låta förbundsrådet (de 7 regeringsmedlemmarne) väljas omedelbart af folket, i stället för af förbunadsförsamlingens båda kamrar, Ett mindre medgifvande gjordes dock kt dem, som: yrka utvidgandet af valmännens omedelbara inflytande, i det man stadgade, att vid omröstningen öfver författningen flertalet af valmännen i en kanton tillika skola gälla för kantonens röst, under det att förut valmännens röster endast sammanräknades för hela Schweiz och kantonalförsamlingarna särskildt afgåfvo sina röster. Man väntar, att den nya författningen skall med icke obetydlig pluralitet blifva stadfäst bådeaf folket i dess helhet och af kantonerna, Visserligen komma de klerikala kantoperna (Freiburg, Luzern och de gamla skogskantonerna Schwyz, Uri och Unter: Walden), att rösta mot revisionen; men denna gång skola säkert Geneve och Nenfchatel, ja kanske äfven Paya de Vaud rösta för densamma, och då är saken afgjord. I preussiskadepateradekammarens möte den 20 dennes förekom till diskuesion frågan om anslag till Depositionsfonden för allmänna politiska ändamäls, De af rereriogen begärda 31.000 tha!er beviljades efter en längre debatt, Vid detta tillfälle upprepade deputeraden Richter af framstegspartiet under kammarens stormande munterhet en del klagomål och upplysniogar, som redan förut framställts om den officiöra pressen i Preussen och som för öfrigt upprepade gånger blifvit bemötta såväl i kammaren som i pressen. Sedan år 1867, sade han, har det liberala par iet förhållit sig tyst gent emot detta anslag, derför att kammarens majoritet varit för det; nu vill jag dock motsätta mig det, derför att den skadliga verkan af denna fond är klarare än någonsin. En regering kan icke undvara en pressfond, men vi bevilja henne ju en sådan-till Itaatsanzeiger. Förut hade regeringen ett officiöst blad, Sternzeitung, till sin disposision, nu har den Provinzial Correspondenz. Jag skulle gerna vilja vara med om att bevilja penningar till denna tidning, om den vill bortlägga den fula vanan att angripa enskilda politiska personer. och partier, ty vi vilja väl icke ändå utgifva pennivgar för utt Correspondenz skall kunna uttala sitt beklagande öfver, att tyngdpunkten i kamnaren nu är hos det liberala partiet. (Munterhet.) Men dermed är också min lust att vevilja anslag förbi, ty jag tycker icke om, Mt regeringen skapar en offentlig meniog i ressen och att deri förnimmes skenbart beroende röster, som i verkligheten komma rån byråerne och embetsmännen. Jag vill ndast tala om pressbyrån — dess uppgift ir att skrifva korrespondenser till tidninkarna, antingen direkt genom embetsmän Her indirekt genom sbulvaner, af hvilka let: endast fordras, att de kunna skrifva or ografiskt riktigt. (Skratt.) Man gifver dessa oulvaner en förteckning öfver hvad de böra äga, och denna förteckning hafva de sjelfva sifvit det något vanvördiga nammet: tvätt: otan, (Skratt.) Dessa tvättnoter tillställas idningarna och igenkännas lätt af de inrigde. De äro till en del af ganska oskylig beskaffenhet, men emellanåt äro de enlagt emballage för politiekaraisonnementer ch lofsänger öfver regeringen. -—(Skratt.) Regeringens åsigter framställas öfverallt än åsom bärflytande sfrån en godkälls, än från Pommern, än från Rheino. Väfnaen är så fin, att presspolisen stundom icke jelf förmår att genomskåda den; sålunda opfiskerade den nyligen ett blad för en arikel af detta ursprung. (Stormande munter. et.) Stundom komma trådarne i oordning, ch klockspelet försättes då il den obehagigaste disbarmi, Till och med telegrafen nvändes i regeringens intressen. Jag kunde inna mig vid, att en minister enskildt unerstöder en tidning. men att statsmakten ör det, är otillständigt. Talaren öfvergick u till upprätnandet af namnen på ettetort ntal tidningar, hvilka efter hans förmeande stodo i förbindelse med pressbyrån, nspelade på att konungens af Hannover och urforstens af Hessen i beslag tagna förrögenhet användes för att organisera detta örhållande och slutade sålunda: Jag vet tt flere af ministrarne hafva erhållit peningar från denna fond under rubrik: För frärjande af fiendtliga angrepp från Welnas sida, men hvarför landtbruksminitern, t. ex., beböfver ett sådant skydd, är ig icke riktigt klart. (Skratt.) Jag vill ke lägga hinder i vägen för regeringen, ch det är icke mitt partis uppgift; om vi lott gå framåt, kunna vi öfverse med mycket, en vår politiska samvetsgrannhet förbjner 088 att rösta för en sådan fond. Sedan ere talare, synnerligast af det national berala partiet, uppträdt, beviljades anslaet såsom förut är meddeladt. Det bonapartistiska partiet i Frankrike wr på grund af en at prins Napoleon i Vont Nationale offentliggjord skrifvelsg, hvari han frisäger sig från allförbindelse med kejserligt sinnade deputerade, som hafva stat för mairelagen, blifvit splittradtitvå upper af hvilka den ene baserar sin polik på folkets vilja, medan detandra betrakr den kejserlige prinsen som Frankrikes glige regent. Vid en souper hos prins apoleon, der den korsikanske deputeraden alloni dIstria var närvarande, kom det 1 en politisk ordvexling mellan värden och sten, som slutade med, att den senare lem de prinsens salong i vredesmod, Brytninn är follständig och en stor mängd bonaister ha på senare dagarne betygat den Ut th tm TR rr mr r———LFLV—