Aftonbladet – 29 januari 1874, sida 2

YTOR Bot, HAN SJOLU lannp onsKllga. Veta missbruk af en jemförelsevis ringa majoritet I de båda kamrarne förde, som sagåt är, till lett afgjordt nederlag på sakens sista steg. Å1 fjor företog församlingen åter frågan; men nu har den gått förståndigare och varsammare tillväga, inskränkande sig till hvad som var nödvändigt eller i hög grad önskligt och har lagt vigt på att uppnå enighet melian de båda stora partierna, centrallstör och federalister. Detta har särskildt visat sig vid de båda hufvudfrågorna om arm6ordningen och förbundslagstiftningens omfång. Att armen behöfver större enhet och sammanhållning, derom äro alla ense; men under det centralisterna begära en follständig sammansmältning af de särskilda kantonernas trupper i likhet med den nu gällande arm6ordningen i Tyskland, vilja federalisterne bevara åt kantonerna en viss inflytelseoch medverkan. Man blef derför i nationalrådets utskott ense om, att förbundet skall hafva alla armbordningsfrågor under sig och bestämma utbildningen af iafanteriet likasom af artillerict och ingeniörerne, som redan nu äro verkliga förbundstrupper, och att ingen skall blifva officer, som ej fått duglighetsbevis från förbundsmyndigheterna; men att kantonerna skulie behålla valet af officerare och utrustningen aftrnupperna samt öfvertaga utförandet af förbundets föreskrifter angående deras utbildning. Skvidt möjligt skola äfven de taktiska enheterna sammanfalla med kantongränserna, men afvikelser härifrån kunna dock göras. Utgifterna till hären skola hvila på förbundet; men i stället indrager detta det hitintills utgående vederlaget till kastonerna för upphäfvandet af de inre tullafgifterna. De ifrige centralisterne i nationalrådet voro icke nöjde med detta medlingsförslag, eburn det skulle innebära ett betydande steg i rikt ningen at militärisk enhet, och påstodo, att kantonerna icke skulle göra sin pligt, utan kasta hela bördan på förbundet. -Å andra sidan betonade federalisterne, att det här gäller en politisk princip och att de likasom förra gången skola bskämpa hela revisionen, om man icke medgatf kantonerna ett visst deltagande i härväsendet. De förre ghfvo då efter, och ständerrådet, i hvilket federalisterne ha makten, alöt sig till nationalrådets beslat. En dylik medelväg gick man i fråga om gemensamheten i lagstiftningen, hvilken nu utvidgades till att omfatta obligationslagen, handels-, vexel-; konkursoch eftertrycksväsendet, under det centralisterne ursprungligen ville hafva hela civil och kriminalrätten med, likaledes efter det tyska rikets förebild. I andra punkter gåfvo federalisterne efter, och det medgafs förbundet rättighet att upprätta universiteter och högre skolor och fastställa måttet för folk. undervisningen; derjemte påbjudes obligatorisk, kostnadsfri och konfessionslös under visning utan någon kyrklig kontroll. Som man kunde vänta, framkallade de artiklar, som röra de kyrkliga förhållandena, en liflig diskussion, men den liberala riktningen segrade fullständigt, Oinskränkt religionsfrihet skall finnas; ingen kan tvingas till deltagande i något religionssamfund eller i någon religiös undervisping eller handling; medborgerliga rättigheter kunna icke göras beroende afiakttagandet af religiösa föreskrifter, och ingen kan förpligtas att betala skatt till något kyrkligt ändamål. Deremot ville man icke förbjuda användandet at kyrkliga straff, då ja ingen kan tvingas att underkasta sig dem. Samma frihet som för den enskildes tro tillförsäkras äfven de olika trossamfundens gudstjonst, livaremot förbundet och kantonerna åtaga sig att upprätthålla ordning och fred dem emellan. andra sidan göres upprättandetaf biskopsstift beroende af förbundets samtycke; den andliga domsrätten afskaffasg, för så vidt den kan hafva borgorliga verkulngar; jesuiter: och med dem beslägtade orånar Må icke Kafva kloster, och all verksamhet 1 kyrka och skola än dem förbjuden, hvilket förbud också kan utsträckas tillandra ordnar. Upprättandet af-nya kloster! elier återupprättandet äf gamla tillåtas icke, i och icke heller upptagandet af nya nedlemmar; kyrkogårdarna ställas under de borgerliga myndigheterna och likaledes tppsättapdet af förteckningar öfver födelser, dödsfall och ingångna äktenskap. Da kle-j: rikale försökte i båda kamrarne att hindra dessa inskränkniogar i kyrkans frihet;i en af dem påstod, att katolicismen endast i principen är intolerant, men-icke i praxis; en annan tyckte att klostren voro oaser för lyckan i denna usla verld. Likväl antogoåifröäga varande bestämmelser med öfverväldigande flertal Deremot ville man icke vid detta tillfälle upptaga en fråga, som för närvarande så starkt agiteras i de särskilda käntonerna, nemligen frågan om församlingarnås rätt att välja sina prester; denna fråga ansåg man icke böra afgöras af förbundet, och af samma akäl ntströk ständerrådet en bestämmelse om att arbetet skall hvila under söndagarne och tio helgedagar på äret. Utom dessa bestämmelser om religiösa och kyrkliga förhållanden innehåller det nya förslaset en mängd andra, genom hvilka särskilda reformer eller rättsgrundsatser stadgas, Sålunda afskaffas allt slags undantagsdomstoar, fängelse för skuld och kroppsstraff, unler det ständerrådet icke ville gå in på att atskaffa dödsstraffet utom för politiska förbrytelser. Vidare skola alla spelbanker stängas med utgången af år 1877, och de som äro inrättade sedan den 1 Januari 1871, 1å densa fråga först väcktes, skola genast stängas; detta förbud kan äfven utsträckas ill lotterier. Naturligtvis uppställer förattningsförelagetäfven regler angående flyttling från en kanton till en annan, och vilkoren för medborgare ien kanton att vinna nedborgarskap i en annan. Likaledes stadgas tt rättigheten att ingå äktenskap icke kan nskränkas af kyrkliga eller ekonomiska Tunder, och att äktenskap, ingångna i anan kanton ellor annan stat; skola vara giliga, så vida da voro lagliga i den stat der e iogingos. I fråga ow adelskap, titlar ch orånar har oenighet uppstått mellan de åda räden. Nationalrådet vill nemligen förjuda bruket af adelstitlar i offentliga do, ument och begagnandet af främmande titir och ordnar inom den echweiziska hären; jen ständerrådet vill icke bestämma något dessa punkter, och nationalrådet är beredilligt att gifva efter i den förstnämnda nnktan mean hällar arnhhliot fact id Jan