Aftonbladet – 24 januari 1874, sida 2

acdsjunker till tre å fyra röster, på fvilka afgörandet af de vigtigaste frågor beror. I Tyskland har förbundsrådets förenade utskott för arm6n, fästningsrne, flottan och räkenskapsväsendet den 18 dennes afslutat debatten om rikemilitärlagen och tillstyrkt det härom framlagda förslaget med några modifikationer. En mycket liflig diska ssioa egde rum om de bertämmelser, som röra, åem, hvilka undandraga sig värnepligten.. Utvandringen af värnepligtige har nemligen under de senaste åren tagit så starkt ölverj hand i Tyskland, att man anser nödigt att skärpa de hittills gällande straffbestämme)gerna. Förbundsrådet har under den s6naste tidem utvecklat en mycketstor arbetsifver, emedan riksdagen skall sammanträda i början af näste månad, sannolikt den 5 och i intet fall senare än den 9. Nägra dager derefter, när riksdagen konstitnera sig och pröfvat valbret7en, skall preussiska landtdagen ajournera sig. Riksdagens session skall sluta före påsk; den preussiska landtdagen skall dersfter fortsätta sina arbeten mellan påsk och pingst, och man bhoppas att den till denna til skall ha afslntat behandlingen af de vigtigaste lagföras lagen. Vid sammanträdet i går har preussiska deputeradekammaren antagit i2,xen om eiviläktenskapet med 284 rös.er mot 95; centern och polackarne röstade iek.. Ionan tredje behandlingen af denna lag bör jade (den 19 dennes) begärde Schoriemext ordet för att med tillbjelp af den beryktade: Usedomska depezchen visa, att Bismarck: under konflikten med Österrike hade satt sig i förbindelse med revolutionärerne, långt innan det kande vara fråga om någon fransk ioblandning, hvarför han tillbakavisade kon seljpresidentens protest vid sammanträdet den 16 såsom alldeles obefogad. Biskoparne i Lodbardiet ha tillställt de katolske bickoparne i Tyskland en skrifvelse, i hvilken de uppmana dem att hålla ut i deras kamp mot cesarismen, som vill undertrycka kyrkan. Donna adress fördömer tillika i mycket starka ordalag der italieneka regeringen oci talar om det krig, som i detta ömkansvärda Italien med ännu större hyckleri än fräckhet och oförsynthet: föres mot den heliga kyrkans, Frinast bland undertecknarne står erkebiskopen af Bergamo, monsigaoro Speravzs; och äfven erkebiskopen af Milans movsignore Loigi di Calabiana har tillivarlerarnes förvboing satt sitt namn under adressen. Han är medlem af senaten och man hade på grunl deraf trott, att han skulla afhålla sig från att deltaga i en demonstration, som också var riktad mot hans eget fäde, vesland. Omedelbart efier intagandet Af Cartagena ryckte en del af spanska armen norrut till Valencia, under Domingaez, som till lön för sina tjenster blifvit utnämnd till gens ral och öfverbefälhafvare i provinserna Aragonien och Valencia. I sistnänruva provins ha carlisterne på senaste tidem visat stort öfvermod. Den ene af deras Lhefer, Santes, led ett par dagar före jul id Boicarente ett fullstäadigt nederlag i kamper mot brigadgeneral Weyler och förlorade at sina 6000 man 500, af hvilka 150 döde och 100 sårade. Trots denna betydliga förlust gjorde han dena 11 Januari ett anfall på staden Albacete, ryckte efter sex timmars strid in i densamma och plandrade den, men utrymde den äter, då regeringsrupper ryekte fram mot honom. JEa annan carlistchef, Cacala, har med 1500 mun intagit Maurviedro — eller som staden nu offcielt kallas med sitt gamla namn Sagnuto — och utskref här en så stor brandskatt, att in vånarne ieke kunde batala densamma, utan måste försöka att anskaffa penningar från andra håll. Vidare lät han, som i grymhet liknar Santa Cruz och Sabalis skjuta sexvon frivillige, som tagits tillfånga, men drog sig derefter tillbaka till Albacote, i hvars närhev carlisternes hufvudtropp stod. Dylika missdäd ha de föröfvat i Catalonlen, hådo vid Intagqandet af Vich, der de dödade flere frivillige och nägra qvinsor, uppbrände de offenliga byggnaderna (rådhuset, fingelset, arkivet och teatern) och pålade staden en stor brandskatt, och i Sorria sära Gerons, der 27 fiivillige inneslöto sig i kyrktornet och icke ville gifva sig; carlisterne tände a8 lt på tornet, hvarvid 25 iabrändes och de två nivte, sem gälfvo sig, blefva skjutne, Ett anfoll på Calella, som likaledes ligger i närhetem af Gerona vid kustbanan, miselyckades deremot, emedan de frivillige tappert satte sig till motvärn och inzeslöto sig i kyvsan, till dess trupper kommo till undsättning, hvarefter carlisterne kastades tillbaka och deras chef, Saballs blef sörad. Innan han drefs tillbaka, hade han likväl baft tid att stika kyrkan i brand, och han hämnades sedutmera sitt nederlag genma att uppbränna några jernvägsstatioaer. Tristany och Miret försökte öfverruwpla Manresa några mil nordvest frön Barcelona, men kastades tillbaka, och sedan har man icke bört något annat om dem än att de på flere ställen utr öfvat carlisternes vanliga bedrift, efter iutsgandet af en liten stad, nemligen att uppbränna civilregistren, hvilka numera i Spanien trädt i stället för presternes kyrkoböcker. Från Biscaya, der carlisternes hufvud: styrka stär, har man på läng tid icke haft några underrättelser, sedan general Moriones, efter att ha slagit sig igenom ti!l kusten, nödgades gå ombord på ångfartyg och begifva sig till Santona, emedan han annars med sin till 15,000 man uppgående krigsstyrka skulle blifva innesluten af den aästan dubbelt så talrika carlistiska armön. Sedermera har han från Sautona gått fram till Laredo på vägen mot Bilbso; men då