Aftonbladet – 24 januari 1874, sida 2

Den franska regeringon har på senare ti åen icke befunnit sig i den angenämasts ställning och frukterna af det utsäde kon gjort, börja su att visa sig. Hexnes und: fallenhet för de ultramontans anspråken. som kulminerat i biskopens af Nemours herdabref, hafva gifvit anledning till den ho tande artikeln i Norddeutsche, som, ehurn I och för sig sjelf oförskämd, emedan Tysk land under intet vilkor eger att inblauds vig i Frankrikes inre angelägenheter, dock försatt Mac Mahons regering i den obshagligs belägenheten att behöfva vidtaga repressivåtgärder mot sina bundsförvandter ultramon tanerza, genom att för en tid a! tvenne månader suependera uteifvandet af deras för nämsta organ Univers. Dessutom har re geringen genom utrikesministera hertigen at Decazes i ett af nationalförsamlingens sensste möten, då han begärde att Du Temples interpellation om Frankrikes förhållande till Italien och Vaticenen skulle tills vidare f8 uppskjatas, afaifvit ett slags lugnande förklaring, i hvilken säges stt Frankrikes förbållande till ntilandet, sär skildt till Italien, är den allra förträflligaste. Men om så är, kan man ej fatta hvarför regeringen icke genom att beavara Du Temples interpellation, ännu fallständigare sökt lugna de farhågor för fredens bsvarande, som i närvarande tid hemsöka den franska affärsverlden. I hvarje fall är visst. att utlandets förtroende till den lugna och normala uWtvsckliagen i Frankrike lidit ett betydligt afbräck och att Mac Mahons revomante åtven i detta fall bildar den sorg ligaste metsats tiil Thiers aktade styreise. Den nuvsrande regeringen har visserligen genom nationalförsamlingens antagande af agen om mairernes utnämnande vunnit en seger, som dock hvarken genom lagens beskaffsnhet eller genom voteringarna om de lika amendementen är a? synnerligen he rande patur. I ett af de senaste mötena dll regeringen till och med på att lida ett vederlag. Från venstern hade nemligen utvått ett förslag om, att mairerne skulle välas bland municipalrådets medlemmar, ät ningtone i kommuner med 3000 invänare ch deronder. Detta samenåement, hvilket egeringen af alla krafter bekämpade, förcastades visserligen, men med den svaga najoriteten af fem röster, ehuru sju minitrar, fyra understatssekreterare och tre ändebud voterade med majoriteten. Detta tgör ett nytt bevis för hur obestämd meje iteten i kammaren är och hur den oftz