Aftonbladet – 23 januari 1874, sida 3

nig till assessorik mening och förklarade, stt den som vore missnöjd med bouppteckingen egde rätt att öfrerklaga den, och iermed afstannade striden tills vidare. Men nu inträdde gamle Lund, tätt följd t hushållerskan. Det är nu, sado han, på det sättet, att salig baron aldrig trodde på sina slägtingars löften, och derföre så skref? han dessa två reverserna, så att nu A vi anmäla oss som foråringeegare i huset. — Hvad vill åetta säga? utfor lagmannen. Hafven I understått er att eftvinga den gamle halffånige baronen roverser och föreställen er att vi skola infria lem?. — Salig baronen var aldrig fånig och lät aldrig tvinga sig till något, svar rade Lund så allvarsamt, att det riktigt mponerade. — Under allt detta ligger exa skamlig intrig, yttrade enar de andra, och den har kamreren andel, Vi protestera mot dessa revorsers giltighet och de få ej ipptagas i bouppteckningen, då gubben allrig fått valuta för dem... Jag lät herarne hålla på tills de tröttnat; men derefer yttrade jag: Hvad Lund har yttrat ir med verkliga förhållandet öfverensstämmande, och dertill kunna icke herrarne neka. Reverserna äro för nära ett år sedan ntärdade, äro giltiga och 8000 rdr jemte uppupen ränta derå skola såsom en sterbsusets skuld upptagas i bouppteckningen. — Men då återkallar jag genast min-påskrift om gåfvan af husgerfäseffekterna, och skall öfverklaga deras olagliga kraf, ytt rade lagmannen med hetta. — Äfven vi, instämde de andra. — Efter lugnare efteranka göra herrarne hvarken det ena eller ndra, derom är jag visss, men väl torde herrarne ångra att de gifoa löftena ej fri: villigt hållits i ära De begge tjenarna nade på en vink af mig aflägsnat sig innaa samtalet tog en sådan vändning. Efter en stunds förlopp rusade lagmannen upp och yttrade: Jag förklarar härmed, att jag cke erkänner kamrern som utredningsman ch bouppteckningsförrättare, utan vi skola illkalla en annan, som åtnjuter vårt för;roende. — Jag har länge väntat pägot sådant af hr lagmannen, svarade jag, men len aflidne har fått mitt löfte att utreda host, och i går ansåg jag försigtigheten ilägga mig att till k. hofrätten ingifva hr baronens förordnande till bovakving säsom testamente, och jag betviflar att k. hofrätten upphäfver det. Assessorn uppträdde nu bemedlande och utvecklade saken den ena sidan och å den andra sidan tillrådande att låte bouppteckning och utredning förtsättas af mig. Biägtingarne blefvo sedan medgörliga. Lösegendomen gick på auktion, fastigheten öfvertogs af nystersonen, som gjorde upp affärerna med de öfriga slägtingarne, de båda trotjensrne bekommo sin fulla rätt, och jag erhöll en hederlig rratifikation då jag afslutat utredningen. De båda trotjecarne hafva hyrt en litea ägenhet här i huset och till förekommande st allt förtal gifte de sig då hbaronens bo left upplöst. De hafva tagitett fosterbarn, som nog får ärfva dem med tiden. Hosfru Lund är jag inackorderad i maten.