Aftonbladet – 22 januari 1874, sida 2

s ej redan nu kunna Åtaga såg såna kärjass ars hela utbildning i dessa ämnen. Fakulteten Lund synes för sin del ej härom hysa nåon tvekan, under det att deremat faknig n i Upssla, att dömas? dösk sista ute råd, bynes anse sina kliniker härför otillickliga och bäst lämpande sig fören sådan erksamhet som den de nu erhållit, Det är ifvet att regeringen under sådana förbålnden måst iskttaga stor förslgtighet fb j kunnat filägga Jaboitbtörhå hr fr vad äö sjoliva äro fullt öfvertygade om acc e kanna uppbära, Men om man sålunda j kusnat vara follt förvissad om att fakul ternas kliniker i medicin och kirargi äanu ro tillräckliga för läkarens hela nraftiskX tbildning i densa AMRöN, Utan att för aen ar måtgsidighet, en viss tids tjenstgöring r nödvändig på hufvudstadens kliniker med eras långt större antal sjuka och rikare mvexling af sjukdomsfallen, så synes det ock som man utan risk kunnat nägot Al ortat på den för Stockholm obligatöriskaå iden, och giort hela den göreghen le tjanit öringen tallkomligt valtrå för de BtNdö: ande, Så ått de fått föligöra den vid hvilet al de tre läroverken de helst önskat, i tro, att en sådan anordning skulle verat mera sporrande och eggande för en lifig och kraftig täflan mellan de olika klinierna, än hvad rågonsin kan tippstå under vänget, och vi skatta högt dei frihet, so ärjungarne derigönori EDR alt tndetå tor, om pj änder åtörktå ASleh al fil tjeusi öringstid få följa de lärare, af hvars unlervigning de ansågo sig hafva största nytan. Vi kunna ej föreställa oss, att fakuleterna skulle under en sådan täflan blifvit frergifna af sina lärjungar. Erfarenheten isar, att desse gå dit, der del3ra Ne åh ch om det ät saknollkt att, änder ka ivikllendeh htåd lärarekrafterna beträffar, — ch i de nämnde ämnera ha universiteten ika många lärare som institutet — ett nårot större antal skulle besöka institutets kliniker, så vore ju detta hvarken något redsättande för fakulteterna ej hellet hågbt psklagligt från thdervikningens synpunkt, lå de större kliniköraa öatörligtvis leföng material för bit störfe pejl jionetfruran e Men om eh Bfvekfyllnad på någtt Ktälle HO: tnå8 ätt tppatå skulle detta helt y!sst regera sig ejelft; ty den kliviska undervisninven lider i samma mån som lärjungarnes antal öfverskrider en viss gräns, och man kan nästan pästå, att den blir mera froktringande SÅ ån. smak ed u er a et är. Följden en Ät ö Brferfyllhat ien skitlle blifvå. All B3 firlengar va ill eh åbbån klinik, der de i ett efter klistikens storlek och Yesutser lämpadt tal unde bättre tillgodogöra sig undervisninen. Vi melgitva emellertid, att en svårigret skulle för närvarande mppstå mat en sådan anerdning, Och det är de hos oss injöfda bropedevtiska klinikerna, hvilka hafva ill tppgift ått förbereda förstudiet på de stora klinikerna; Vi hälla dock för Vät döl j stort på deåsa klinikör sö rd sråttoihgar, och I ttlandet Bräkås LIL nänhet alldeles icke. DÅ regeringen nu rjort de första sex månadernas tjenstgöring bligatorisk vid universiteten och bibehkllit jenstgöringen i Stockholm oförändrad, så jar hon väl, såsom det vill synäs och såsom vi ofvall nämnt, gjört en kontssston kt til versiteten för att betrygga dörag felt ande i den praktiska undervisningen, dels synes hon velat så litet som möjligt göra rubbningar i den kliniska ordning, som allmänhet visat sig god, och utan tvifrel höfves det äfven regeringen satt en så ytterst vigtig fråga, som på det lira närmaste berör hela den praktiska läkärebildningen i värt land, framgå med var: samhet och alltjemt med erfarenheten till rättesnöre. Regerihgen saknar desatitom e stöd för sitt åtgörande i riksdagens skrifs velse och särskildt i Företa kammarens tillalliga uskotts utlåtande. Dessutom kan let ej nekas, att regeringers sätt att ordna saken har en särskild förtjenst som i månrens ögon ej torde betyda litet, och det är, stt den nya ordningen kan helt och hållet renomföras utan någon den ricgaste ökade kostnad. Visserligen skola nya behof vid alla tre läroverken efterhand visa sig och som vi hoppas vinna erkännande, men dessa oehof skola vara alldeles oberoende af de nu rjorda förändringarna. Från vår synpunkt var visserligen den ekonomiska aldan af sasen ej så stor betydelse, men utan tvifvel väga de från henne hemtade skälen tyngre i ninisterns hand och vid riksdagen. Betrakjar man regeringens anordning som en skiljedom, så kan det ej heller nekas att hon ned densamma lyckats afhugga mången inrasslad knut, och om hon derigenom äfven istadkommit den verkan, att också universieisfakulteterna med luet och tillfredsstälelse sluta sig till den nya ordningen, så är u detta en sak af ej ringa värde. Under la förhållanden synes oss den kliniska jenstgöringen nu blifva bättre ordnad än örut, och vi äre öfvertygade om att en god vas blifvit vunnen för den utveckling till större frihet för studierna, hvilken vi för rår del anse som ett framtidsmål, liksom vi ro, att äfven universiteten, då de vunwit nera tillförsigt till sina resurser och till in förmåga att qvarbålla lärjungarna under äflan med institutet, sjelfva skola sträfva ill en sådan utveckling. BSjelcva licentiatexamen har i det hela lemnats oförändrad, sådan dem redan förut afagte vid alla tre läroverken. Endast den örändrirg har vidtagits, att den afhandling något medicinskt ämne, som för nämnda :xamen skulle författar, blifvit afskaffad. Detta åtgörande skall säkerligen till en böran ej sf alla gillas, men för vär del tro vi utt det är väl motiveradt. TLicentiatefhandingens författande afbröt studierna just un