Aftonbladet – 21 januari 1874, sida 3

Löneförhöjningsfrågan, hvilken så nära intresserar en stor mängd af landets innevånare personligen och hvil ken jemyäl ur statsfinansiel synpuokt är a synnerlig vigt, har länge motsetts blifva er bland de mest framstående föremålen fö: den nyss samlade riksdagens behandling. V anse oss derföre böra här i sin helbet åter gifva finansministerns, statsrådet Werns den 19 nästlidne December i ämnet afgifna anförande till statsrådsprotokollet, hvilket. sedan deri gjorda framställningar blifvit af konungen samma dag bifallna, tjenat till led. ning såväl vid uppgörande af de för veder börande kansliexpeditioner erforderliga nya aflöningsstater som ock vid beräknande af de summor, hvilka såsom dyrtidstillägg för de till hvarje departement hörande embetsoch tjenstemän, der ej särskilda förhållanden till afvikelse föranledt, blifvit i den k. propositio. nen om statsverkets tillstånd och behof upptag. na. Statsrådet Wernsanförandelydersålunda: Den lönereglering för rikets embetsoch tjenstemän, hvilken vid 1856—1858 års riks. dag, med afseende lika mycket på de sär. skilda statsfunktionernas behof af skicklige och samvetsgranne förvaltare som på desses behof af anständig bergning, föreslogs af Kongl. Maj:t och hufvudsakligen bifölls af rikets ständer, har allt sedermera utgjort den väsentliga grunden för våra civila afiöningsförhållanden, om än någon afvikelse i en eller annan enstaka del funnits af den förfutna tidens erfarenhet påkallad. Enligt Dämnda reglering är. aflöningen för civile tjenstemän i allmänhet 1000 rdr i första, omkring 2000 rår i andra och 3,500 rdr i tredje tjenstegraden, 4,500 eller högst 5000 rdr för innehafvareaf den embetswannaställning, som för de fleste på denna bana utgör ett redligt och-dugligt arbetes högsta mål, samt derutöfver stigande belopp endast för ett ringare antal, såsom 35,500 rår för expedititionschef, 8000 rdr för justitieråd, 9000 vår för hofrättseller kollegii-president vo. s. v. De sålunda ställda lönebeloppen, som afsågos att bereda sina innehafvare en efter måttliga lefnadsbehof vid olika åldrar och jiamhällsställning lämpad anständig bergring, synas äfven hafva för någon tid uppfyllt lenna bestämmelse, men kunna numera icke inses för sådant, syfte tillräckliga, sedan riset på bostäder, bränsle, arbetsbiträden, jrillien delar af beklädnad samt de ound: ngligaste födoämnen stigit till en höjd, rida utöfver den, som fr 1856 var känd och ades fill grund för den då föreslagna regleingen, Att en. dylik. stegring inträffat icke lott i; Stockholm, hvars prisförhållanden äro f vigt för det jemförolsevis stora: antalet