Aftonbladet – 21 januari 1874, sida 3

fostrat dig endast. för -att Ferdinand ey dag skulle få dina penningar. Detta hade jag aldrig tänkt på och ble förfärad åt hans ord, så att jag ej kom mij för att svara konom, Wilhelm trodde der för att jag vore nöjd om så blef; men jag hade nu fått något att tänka på, och on natten ensam på min kammare; började ja riktigt eftersinga hvad han hade sagt. Jag hade ju egentligen ingenting eo Ferdinand; och jag skulle ju ändå fört elle separe gifta mig. Han var väl säsedd, jag kunde nög styra och ställa i ett skolhus och om vi dertill hade penningar och all det som Win mar bade samlat och sparat mig, sä vore det ju blott så mycket bättre Jag förstod alls ej hvarför Wilhelm had: yttrat sig härom så hånfullt, som han verk ligen hade gjort, Hvem skutte jag då gifta mig med en inte Wed Ferdinands tänkte jag och bör jade eftersinna om jag hellve ville hafv: någon annan till man, Men vid alla dess: funderingar — isg kan ja nu gerna säga det — följ mina tankar ständigt på Wil holm. .-Jag-kom så sällan hewidräm, han val den ende som jag riktigt kände, och efte denna afton gick kan inte mera ur min håg Ja, jag tyckte att jag alltid hade varit få ginå vid honom, och så hade det nog också Vän. När man riktar sin uppmärksamhet t ett enda häll, så märker man lätt hvad man annars icke skulle hafva sett. Sedan jag hade börjat tänka på Wilhelm, så föreföll mig allt hvad han sade och gjorde på annat sätt än hittills, och då jag nu fann att han kom tidigt och stannade sent, och att han goyna sökte mitt sällskap, så blef mig Kor dinand med ens motbjudande. Jag ville inte böra ändå mindre sjelf tala säg om ho