Aftonbladet – 21 januari 1874, sida 3

upp eld och sätta på maten till middagen bar hona sig alldeles förvändt åt. Ej et enda ord yttrade hon hvarken om bretfve eller om Ferdinand, sådan hade hon aldrig varit. Jag frågade slutligen hvad som ståt i bretvet. Intet! sade hon. Under måltiden vor båda föräldrarne tysta och ingen talade on saken uader de närmaste dagarne. Om sön dagen i kyrkan gret mor, så att grannarn började se på henne, och jag undrade om fa inte efter gudstjenstens slut skulla gå til prestgården med brefvet; mon han gjorde de ej. och jag fick ej heller läsa det. Tystna den och stillheten gjorde mig hjertängslig det kunde inte hafva varit värre om ha verkligen hade varit död. Far och wmo hvarken åto eller drucko, och de sågo u som om de under hög tiden 8) hade fått e: blund i ögonen, ellef som hade de vari osams, ehuru ej ett ondt ord vexlades dox emellan. På måndagen kom Wilhelm för att skrifv: som vanligt, och det hade varit så tung doh sorgligt alla dessa dagar, så att jag tiktigt längtade att få tala ett ord med nå gon, och derför följde jag honom till dörrer när tinmen var slut, Han hade också märk att någonting måtte hafva händt. HMvad fattas skolmästaron ? frågade han Jag svarade; att Ferdinand säkert måtte hafva råkat ut för någon olycka, I Och derför är du se röfvad ?2 Jag 2 ; i Du tror väl att nu blifver ingenting a! med giftermålet? sade han, ; Jag kände hur blodet rusade upp till lufvodet, Säg då inte såb svarade jag. LASER sshoängelig; utan att rätt veta or gäken; ; RE SHvarföp intet. Skolmävtaren har ju upp