Aftonbladet – 20 januari 1874, sida 3

lik, så Elsa följd af sina tärnor, och till slut Lohengrin. Här yppar nu Lohengrin Elsas fel, Fredriks brott och till slut sitt eget namn. och hvarifrån han kommit, samt tager afsked af sin brud, för att i snäckan, som dragits fram till stranden af svanen, Äter draga hem till Montsalvat. I detta ögonbiick inträder Ortruad, utbrister i ett hänfullt jubel, när hon ser hjelten färdig att draga bort, yppar för Elsa att svanen är hennes broder Gottfried, som Ortrud förtrollat och som, om Eisa kunnat qväfva sin nyfikenhet, efter ett år skulle återfått sin verkliga gestalt. Då Lobengrin hör detta, uppstämmer han en bön till den heliga kalken, en hvit dufva synes efter ett ögonblick sväfvande öfver riddarens hufvud, med eit glädjerop iöser han svarens kedja, lenne sjunker ned i floden, utur hvars djup i stället uppstiger en halfvuxen yngling, Elsas broder, vid hvars åsyn Ortrud med raseri och förtvif lan sjunker tillsammans, som träffsd af blixten. Kungen helsar Brabants faurstearfving, för hvilken riddarne hyllande böja knä, och medan dufvan drager bort snäckan med den deri stående Lohengrin, faller Elsa liflös ned vid stranden, och folket utbrister i ett högt verop vid åsynen af den bort ilande riddaren,