Aftonbladet – 20 januari 1874, sida 2

mm ÄV Duga då bären att äta? Jag bar nyss plockat af några, sadefar, och då Wendåland närmade sig, trodde han denne ville se på frukten samt gick derför efter ett fat bär, men Wendland kastade knappt en blick derpå. Ja, sade han; sådant der tager upp hela er tid ! Inte precist hela min tidl; svarade hopom far, som kände Wendland och visste att, man mäste taga sig till vara, då man hade med honom att göra. Det viil jag inte heller påstå, er Ferdinand har förvisso inte kommit till korta derpå. Pastorn, han menar ju att Ferdinand är något riktigt utmärkt!Wendland förblef hela tiden stående vid dörren och såg på far som ville han säga: förstår du nu?: Men det badehan inte behöft, ty då det gälde embetet var far inte den, som skydde att svara för sig. ) Han satte ifrån sig mulbärsfatet på grindstolpen vid den lilla inhägnaden och frågade utan att förändra en min i sitt ansigte: Herr Wendland, är det då någon annan, som kommit till korta derpä? Man kunde höra på tonen, att det gick honom tili sinnes, Åb, kommit till korta, inte just kommit till korta! invände Wendland. Det är ju ingen, som klagar på er, och allraminst mötte ni väl kenna beklaga er sjelf; ty ett skolhus sådant som detta finns då ej på tio mil häromkring. Det gamla huset höll också på att ramla öfver osg förra vintern! menade mor, som nu hade närmat sig, Det kunde hafva stätt många år ännu och behöfde blott repareras litet, återtog Wendland. Men så lade herr pastorn sig i saken, och nådig frun talade också så