åt dena klerikale kandidaten. Detparti, som afgjordt förlorat vid valen, är de egentliga konservative, som inom förra riksdagen räk. nada 54 medlemmar, men nu smultit samman till endast 17, Äfven i Mecklenburg ha de alldeles undanträngts; här ha nu valts 6 nationalliberale och en framstegsman. De nationalliberale ha likasom förut segrat i Hannover, Kurhessen och de tbiringska staterna och framstegspartiet i Nassaus valkretsar. Af framstående män, som blifvit definitivt valde kunna nämnas de klerikale P. Reichensperger, Savigny, Windthorst och Malinckrodt, de nationalliberale Bsannigsen, Bamberger, Gneist, R. Mohl. och Tretsche, framstegsmännen Löwe och E. Richter och de frikonservative Friedenthal, hertigarne af Hohenlohe och Ratibor samt hbandelsministern Achenbach. Deremot har kultusministern Falk, som valdes till preussiska lsndtdagen för sex valkretsar, i Moppen stan: nat i minoritet mot Windthorst. Franska nationalförsamlingens trettloman. nautskott har den 13 dennes hållit ett sammanträde, som fick en särskild båtydelse genom de förklaringar, hviika hertigen af Broglie då afgaf på regeringens vägnar med hänsyn till vallagen. och de inskfärkningar, som borde vidtagas i valrätten. Utskottets flertal har redan uttalat sig för en revision af den hu gällande vallägen. Broglie uppmanads ntskattsledamöterna att påskynda sitt arbete och-yttrade, att regeringen erkänner nödväsdigheten af två kamrar, emedan en framåtdrifvande och eh åtarhållande ström. ning går genom nationen. R-geriogen vill förhindra, att landet råkar ut för radikalism. Inrikesministern påpekade vidare, att ut skottets medlemmar ju voro ense om, att vallagen bör reformeras i konservativ riktning, och att för detta ändamål tiden för bosättning inom. valkretsen bör utsträckas och åldera för valrätts erhållande höjas. Regeringen ansåg, att 25 År vore att lämpligt stadgande i detta hänseende. Dufaures förslag af den 13 Maj 1873 innehåller icke tillräckliga gararantier, hvarför regeringen också icke på något sätt kan godkänna detsamma, då det sannolikt skulle gifvajlandet en senat, som vore radikalare än den Andra kammaren. Trots de framgångar regeringen vunnit i Cartagena och Barcelona äro förhållandena i Spanien fortfarande högst beklagliga. Provinserna Madrid, Avila, Onenc2, Ciudad Resl, Guadaltjara, Segovia och Toledo äro förklarade i bslägringstillstånd. -Den ena hälften af landet står under absolut militärherravälde och den andra är hemsökt af ett Inbördeskrig, som har en mer hotande karakter än någonsin förr. Visserligen bar Moriones erhäilit befallning att gå raskare tillväga mot carlizsterne; men dessa befinna sig pu i en vida bättre belägenhet än önder fälttågen 1835 och 1836, dä de tre gånger gjorde frokilösa ansträngningar för att in: taga Bilbao, hvars stora strategiska vigt al alla erkännes. Staden, som på tre punkter: skyddas af berg, är Väl egnad att blifva carlisternes bufvudstad, sk vida Don Carlöz, gåsom man pästkr, umgåd med tänkem på att upprätta ett eget rike af Navarra och de Baskiska provinserna. Portugalete, Bilbaos befästade hamnstsd, tyckes vara nära att falla i carlisternes händer. Besittningen af denna punkt skuile görr dem till herrar öfver fioden Nervion, vid hvilken Bilbav ligger. Geberal Moriones intager för närvarande en mindre lycklig ställning. Han står vid Laredo och Oaströ-Urdiales Vid kusten vester om Bilbao, och han är så lunda skild från sistnämnda stad genom det väldiga berget Sdvumorostro, tom hälles besatt af omkring 20,000 carlister, som vid Castrejana beherrska den enda militärvägen mellan Bilbao och Castro-Urdiales, och hvil: kens. stridskrafter hota Miranda, Logrono, Vittoria och Pampeluna. Under dessa omständigheter kan general Moriones icke rätt väl tänka på att kringgå Sommorostro genom adalen; der en republikansk truppkår skyddar Jernvägen mellan Santander och Madrid. Generalen, hvilkeng styrka är för ringa för att kunna väga en sådan rörelse, måste inskränka sig till att från sjösidan motverka Portugaletes fall och till att försöka, om det är honom möjligt att upptaga de af carlisterno i floden Nervion sänkta skeppen; men detta måste göras så hastigt som möjligt, emedan. det redan börjar felag proviant vid Nervions stränder och i synnerhet i Bilbao; en stad med öfver 20,000 invånare. Kanske ha genmeralens mycket omtalade inskeppningar af trupper endast företagits i afsigt af locka: cErlisterne från Bilbaos omgifning, Om så är, har planen dock icke lyckats; Det har flere gåvger warit fråga om att sända general Morionerg förstärkningar, och förr än detta skett skall han knappast kunna operera med behörigt eftertryck. Cartagensas fall kommer under sådana förhållanden mycket väl till pass för regeringen. De trupper, som voro sysselsatta med Cartagenas belägring, få nu fria händer och ha reåan ryckt upp mot norr till provinsen Valencia, för att rensa den från carlistbanden, och derefter skola de rycka vidare fram till Arragonien ech Catalonien. I sistnämnda provins skola carlisterne ha besatt Vich och skjutit tjugutre af stadens frivillige samt en qvinna och dessutom plundrat Åere hus. I Barcelona och dess omkifning sy: nes dem mot statskuppen i Madrid riktade federalistiska rörelsen ännu icke ka plifvit fullständigt undertryckt af regeringstrupperna. De frivillige ka förskan gat sig vid Sassia i närheten af. staden och ha hela natten till den 12 dennes kämpat mot trupperna, hvilka hade.5 döde och 20 sårade. De hä dessutora bygt barrikader vid Gracia, ef fjerdeåelsmil från Barcelona. . a Aerdkdptenont Mädrid:har det13 d:s betalt, att alla frivillige skola utlemna sina vapen; de som icke åtlyda denna befallning hotas med att ställas för krigsrätt. Om Cartagenas fall föreligga följande underrättelser: Sedan fästet Atalaya blifvit taget den 11 d:z, kunde det icke längrerlda något tvifvel om, att Cartagena måste upp: höra med sitt försvar. Redan nämnda dag fick belägringsarmeng chef, general Lopez Dominguez, besök af en depntation, som öfmm alamaanda 4ill hanam anv ebkriftelsa från in