Aftonbladet – 13 januari 1874, sida 3

er egen fördel, svarade han och gick bort med mystisk stolthet. Jag var icke litet nyfiken att få höra hurna han kommit tillbaka från Izhafvet, och ännu mera hvad han kunde hafva att förkunna till min fördel. Måhända bade ban fått höra om någon förmånligare befattning, som kunde stå mig till buds, än min nuvarande. Kloc kan åtta befann jag mig alltså vid bakporten till Gonzagernas gamla palats. Dumont stod väntande inuanföre och förde mig med kemlighbetsfull min upp för en baktrappa till sitt enskilda rum. Sitt ned, min: vän! sade han, stängde dörrn, öppnade sin byrå och tog uten parisisk plånbok, sitt ned, så skall ni få höra en märkvärdig historia, hvari ni gjelf har spelat en högst vigtig roll, ehuru icke just efter ert eget fria val; mendetsamma har ändt många aktörer förut rå verldens störa ecen. Men till historien! Fursten och jag blefvo icke gripna den deraftonen, fastän ni och alla mengiskor i Petersburg gissade så. En min vän och landeman, som var kammartjenare hos ryska poligministern, hade sått nys om hvad som var på färde och skickat mig en försigtig rad derom, jemt en halftimme innan polislöjtnanten kom. Vårt missöde tycktes oundvikligt; men in: genting är omöjligt för mod och fintlighet, Vår bofmästare böll just på att taga in vedförrådet för vintern, och gården var full af finska bönder. Jag kallade in två sådana i mitt rum, bytte ut deras kläder mot två ef mina egna kvardagsdrägter, gaf dem tre silfverrubler hvar på köpet och tillsade dem att laga sig på hemvägen det fortaste de kunde, så framt icke rublerna skulle blifva tagna ifrån dem, Jag kan intyga att deras bortfärd var ett mästerstycke af snabbhet, Fursten och jag förklädde oss med den full komligaste framgång. I hans maskeradskåp funnos skägg och peruker till öfverflöd; mer jag kan icke neka att afklippningen afvärt eget bår och våra mustascher var ett rys ligt offer. Utan att dröja med att bränna upp papper eller vidtaga några försigtighets