Aftonbladet – 13 januari 1874, sida 3

de förenade borstbindarne i en viss småstad i den förflutna veckan firade sitt femårs-jubileum, hvilket skall hafva giivit en alldeles oförenlig paumpmakare i samma stad anledning att fira sitt tre-års-jubileum, Han kommer sannolikt att hugnas med slöjdföreningens stora medalj att å bröstet bäras, Det beslut, som slöjdföreningen fattade förliden onsdag, skall otvifvelaktigt på det kraftigaste bidraga till den svenska industriens förkofran i alla riktningar, på samma gång som dermed afbjelpes ett redan länge kändt behot. Vi hafva haft literis artibus, Wasa-orden och ännu flera vackra dekorationer, men hvad förslår allt detta! En slöjdföreningsmedalj hade vi icke. Det är obegripligt att vi ej redan för mycketlänge sedan fått något sådant i vårt land, oaktadt så många tusen önskat komma i besittning deraf. Ändtligen fann slöjdföreninceng flertal, bestående af 35 personer, sig föranledt att till K. M:t ingå med underd. anhållan, det K. M:t täcktes i nåder bevilja föreningen rätt att åt hvem som föreningen funnit deraf hafva gjort sig förtjent tilidela en medalj såsom yttre utmärkelsetecken att å bröstet bäras. Måtte K. M:t pu ej sätta sig på tvärn och göra om intet glöjdföreningens fosterländska afsigter! Har slöjdföreningen erhållit rättighet att förläna yttre utmärkelsetecken, så kan saken naturligtvis ej stanna dervid. Handtverksföreningen har redan länge delat ut medaljer, men hvilka ej kunnat å bröstet bäras, om ej möjligtvis under västen eller i hvardagslag hemma, Nu bör väl äfven bandtverksföreningen söka skaffa sig rätt att gifva bort medaljer, gom kunna sättas utanpå rocken, till och med på öfverrocken, i fall medaljören här någon. Hvarför skulie handtverksföreningen vara sämre än slöjdföreningen? Och hvarför skulle alla andra föreningar vara sämre än de begge nämnda? Den dag bör ej vara långt aflägsen, då medaljer att å bröstet bäras utdelas äfven af fabriksföreningen, köpmannaföreningen, börs: förenirgen, bokförläggarföreningen, trädgårdsförevingen, konstföreningen, arbetareföreningen, skydåsföreningen, .femöreföreningen och fruntimmersföreningen för missionen i Kina. Då först kan aen verkliga förtjensten komma att göra sig gällande. Slutligen skall man väl också komma der hän, att alla akticbolag hafva rätt att dekorera förtjenstfalla medborgare, från och med Superfosfat-fabriksaktiebolaget till och med Stockholma pudrettfabriks aktiebolag. Och gå komma alla sällskap, från och med det som är Sällskapet företrädesvis till och med sällskapet Enighet och frihet, och alla ordnar sedan. Hvarför skola ordensbröderna gå så granna endast när de umgås sics emellan? Hafva icke frimurarne redan ein höga riddareorden med yttre utmärkelse att om halsen hängas? Hvarför icke då gifva samma rätt åt Tratten ? Hvarför skolat, ex. -Ljusets bröder stå i skuggan? Det invändes kanske, att man ej kan hafva plats å bröstet för så många utmärkelser, men ej behöfva alla ordnar och medaljer hänga framtill. Liksom medaljen har sin frånsida, så har medaljinnebafvaren ju äfven sin. Nog finnes plats, blott man får något att hänga på sig. Och får slöjdföreningen lefva och ha helsan, så bör det väl blifva sörjdt äfven för den saken. Tendenserna äro rätt vackra, och om nå gon tid får man kanske se i fråga varande förening ombildad till ett medaljatdelande lotteribolag, naturligtvis endast till förmån för den inhemska industrien. Lotteriet blir någonting alldeles utomordentligt fosterländskt och på det kraftigaste främjande det svenska näringslifvet. Den som då tager de flesta lotterna, gör sig så förtjent at det allmänna, att han naturligtvis för medalj och kommer att stå i statskalendern bland dem som hugnas med vår sjette riddarorden. Och hvem ville ej komma i ätnjutande af en sädan utmärkelse, helst om man på samma gårg kan vinna ett stort skäp eller ett dussin kastruller? Man har visserligen icke bebof af skåpet och ej heller utrymme för det och man är kanske ungkarl utan hushåll samt vet således ej hvar man skall göra af kastrullerna, msn madaljen får man, och det är hufvudsakenp. Skå pet kan man ju skänka bort till någon af sina bekanta, som just fanderat på att beställa ett sådant. När snickaren då kom mer till dem som fått skåpet och frågar hura det går med beställningen, finner han sig förekommen. Det kunde visserligen blifva fråga om att göra ett skäp till, ett alldeles likadant, för att sätta sägsom mot stycke på andra sidan, men den lycklige skåpinnehafvaren finner snickaren alldeles för dyr, ty det man för till skänks är alltid billigare än det som beställes af tillverkaren, och följden blir att snickaren icke får någon beställning, Det är kanske samme snickare, som förfärdigat skåpet till lotteriet och hvilken derigenom måhända gynnats på bekostnad af gina yrkesbröder, men om han icke fått sälja ett skåp till lotteriet, hade han fått beställning på två från afnämarep, och således har han i alla fall gått miste om att få göra ett skåp till. Detta kallas nu mer att främja industrier. Handtverkaren får tillfälle till arbetsförtjenst, som i annat fall icke inställt sig. heter det, och det är sant, men på samma gång blir han förlnstig af en annan arbets