Aftonbladet – 13 januari 1874, sida 3

förtjenst och han skämmer bort affären för sina yrkesbröder, Ruabbning i det naturliga förhållandet mellan tillgång och efterfrågan inträder. Prisen undergå förändringar, som ingen på förhand kan beräkna... Hålll ropar Aftonbladets läsare. Det der stöter på statsekonomi och det hör ej till den förflutna veckan. Ursäkta, det är just det som är händelsen för denna gång. Vi hafva redan haft industrilotterier, men endast i liten skala, mycket oskyldiga och vid hvilkas verksam het man ej behöft fästa särdeles afseende. Nu tyckes meningen vara att göra sådana i de mest storartade proportioner samt att till och med utdela yttre utmärkelsetecken åt dem som vilja främja saken. Skåp och kastruller och medaljer i tusental, lotteri kollektörer och riddare af industrier! Got tes Segen bei Cohn! Om vi skulle återvända till sällskapslif: vet och lemna lotterierna åtminstone tills vi: dare i deras värde? Riksdagsmännen bör: jade redan i den förflutna veckan att upp träda på Stockholms horisont, dock endast i små flockar eller i mer enstaka företeelser. Dem vi haft tillfälle att träffa sågo ganska gladlynta ut och tycktes hafva de bästa afsigter att befordra vårt sällskapslifg sanna bästa under de närmast följande fyra månaderna. Det är endast den nordiska vintern, som de gakna, men äfven han torde en gång infinna sig. Hittills har det varit nästan en parodi att se den nya da: men i hrr Forsell komp:s nya fönster vid Drottninggatan stå och vrida på sig i dyrbart pelsverk. Hela den utmärkta butiken med sitt präktiga lager af alla slags pelsvaror, hvilken man omöjligt kan neka sin beundran och åt hvilken man gerna skänker en stunds uppmärksamhet i förbigående, bar varit hors de saison. Hvem tänker på att lägga sig till sådana varor, när termometern visar flere grader öfver fryspunkten? Och likväl har den nya damen i fönstret, hvilken lär vara en af sjelfve hr Södermans, icke kr August Södermans och ej heller hr Fritz. Södermans, ntan hr Carl August Södermans senaste skapelser, visat sig lika glad och med samma tillförsigt blickat på den icke pelsklädda damen midt emot hos hr Jacobsson, liksom skulle vi redan haft 30grader kallt. Min tid kommer pog, tyckes hon säga.