Aftonbladet – 7 januari 1874, sida 3

Rosa, som hade så roliga och excentriske ider. Hon var en lång och mager ung flicka, hvars mindre vackra växt en fran sysk römmerskas konsterfarna händer be tydligt förbättrat; hon hade, hvad man i dagligt tal bruker kalla, stt intetsägande ansigte, kalla grå ögon, en trubbig näsa och magra bleka kinder; deremot hade hon ganska hvita tänder, ett rikt svart hår, och trodde sjelf att hon säg rätt bra ut; dock behöfde miss Victoria Perkivgton i sanning sina millioner för att bli uppmärksammad. Denna afton tyckte emellertid Chrisiabel att croquetspelet ej Var så roligt som vanligt. Alltid förut, då de spelat, hade Chrigtabel haft Frank bredvid sig, som med sin manterhet och glädje gjorde spelet dubbelt roligt; månget lusiigt spratt brukade han spela hexine; eå 1 ex. spatkade hän ibland omärkligt till henne3 klot, så att hon snart skulle vinna partiet; en annan gäng etoppade han det i sin rockficka, på det det skulle undgå faran att bli croqueradt; ja, de hade ständigt haft dylika smö skälmstycken och små hemligheter tillsammans, Men denna afton spelade de efter alla konstens regler. Miss Perkicgton tillhörde en croquet-klubb i Leamington och ville ej veta af att spela orätt. Hvarje afton brukade hon under croquet-säsongen spela två timmar och detta lika regelmässigt, som hon hvarje morgon två timmar öivade sig på Czernys pianoöfningar. Hon slog till med stor kraft och träffade alltid målet; vid lvarje ny stöt vann hon en fördel och i medvetande af sin öfverlägsna skicklighet höll hon sträng kontroll öfver sin medspelare Frank Greenwood. Han fick således ej, äfven om han aldrig så gerna önskat det, tillfälle att tala med Chri stabel, och hon, stackars liten, trodde atthan